tisdag, september 27

Varje avrättning är en avrättning för mycket.

Troy Davis hette en amerikansk man som avled den 22 september, vid en ålder på 42 år. Davis död orsakades av delstaten Georgia, som med hjälp av en giftinjektion avrättade honom för ett brott som han troligen inte har begått. Det råder åtminstone starka tvivel kring hans skuld då rättsprocessen har visat upp ett antal allvarliga brister.

1991 dömdes Troy Davis till döden för mordet på en polisman. Sedan dess har han fått se tre stycken avrättningsdatum passera. Senast 2007 stoppades avrättningen eftersom benådningsnämnden då inte tyckte att de kunde tillåta att en person avrättades om det fanns minsta tvivel kring den dömdes skuld. En åsikt som de förra veckan helt tog avstånd från.

En kväll 1989 så extrajobbade polismannen Mark McPhail som säkerhetsvakt vid en snabbmatsrestaurang. En hemlös man som befann sig på parkeringen blev trakasserad och ropade på hjälp varvid McPhail sprang dit, tumult utbröt och polismannen sköts till döds. Dagen efter gick en annan man till polisen och angav Davis som skyldig till mordet.

Under rättegången fanns det inga direkta bevis som knöt Troy Davis till det aktuella brottet. Inget vapen, ingen DNA och inget motiv. Av de nio nyckelvittnen som fanns till mordet så har sju stycken dragit tillbaka sina vittnesmål. Några av dem har till och med hävdat att polisen pressade dem att peka ut Davis som den skyldige. Därtill finns det vittnen som har pekat ut en annan misstänkt gärningsman. Denne andre är inte vilken man som helst, utan just densamme som hos polisen pekade ut Davis som den skyldige.

De senaste veckorna har fallet Davis fått mycket uppmärksamhet i internationella medier och organisationer såsom Amnesty har jobbat intensivt med att försöka avstyra avrättningen. Fallet har blivit en påminnelse om att dödsstraffet fortfarande utövas runt om i världen och att tusentals människor varje år faller offer för just detta.

Även om dagens avrättningsmetoder skiljer sig från historiska halshuggningar eller häxbål, så är dödsstraffet i sig precis lika grymt nu som på 1400-talet och precis lika oåterkalleligt nu som på 1600-talet.

Oavsett hur rättssäkert ett system än utger sig för att vara så finns det alltid en möjlighet att den som döms egentligen är oskyldig till det brott som den döms till. Inget system är så vattentätt att risken för fel går att utradera. Med det i bakhuvudet är det enkelt att se hur varje avrättning är en avrättning för mycket. Att avrätta en människa är inte ett straff – det är ett brott i sig.

96 länder har avskaffat dödsstraffet för alla brott, 9 länder har avskaffat dödsstraff i fredstid och ytterligare 34 länder har i praktiken avskaffat dödsstraffet. Av de 58 länder som fortfarande använder sig utav dödsstraff så var det endast 23 stycken som verkställde en avrättning under förra året. Enligt tillgänglig statistik så är Kina det land som har dödat absolut flest av sina egna medborgare under de senaste åren.

Många av de här 58 länderna gör inga större anspråk på att kalla sig för demokratiska, men ett av dem brukar i vissa sammanhang vilja slå sig för bröstet genom att kalla sig själva för världens största demokrati. Det handlar samma land som verkställde domen i fallet ovan.

EVA ÄLANDER
Dagens ledare i LjP och Söderhamns-Kuriren

Inga kommentarer: