Den orättvisa skolan.

Sveriges Radio är just nu mitt uppe i temaserien Den orättvisa skolan. Här ifrågasätts de täta rektorsbyten som sker i 80 procent av kommunerna, här kommer människor till tals som felaktigt placerades i särskolan. När ett program berättar att få musiklärare klarar legitimationskraven undersöker ett annat hur det står till med bedömningskompetensen hos de lärare som nästa år ska börja betygsätta sjätteklassarna. Och så vidare.

Radioseriens namn är talande. En av de saker som har lyfts upp är de märkligheter som påvisats av Skolinspektionens kontrollrättning av nationella prov. Under två års tid har Skolinspektionen samlat in ett representativt urval prov som skrivits av svenska elever. Sammanlagt handlar det om 70 000 prov samt de betyg som undervisande lärare gav det aktuella provet. De insamlade proven har sedan blivit kontrollrättade, vilket innebär att de har betygssatts av en oberoende lärare.

Resultaten visar att vartannat prov fick ett högre betyg av elevens egen lärare än vad det fick av Skolinspektionens lärare. Ibland handlar det dessutom om ganska stora skillnader – vart nionde prov som ursprungligen fick betyget MVG bedömdes som ett IG i kontrollrättningen. Gapet mellan IG och MVG är precis så stort som det kan vara, en skillnad som spänner över hela betygsskalan. Så skilda betyg kan alltså ges för exakt samma prestation bedömd enligt exakt samma bedömningsanvisningar, men av två olika lärare.

Men det märkligaste kanske är de slutsatser som Skolinspektionen drar av detta. Enligt dem går det nämligen inte att säga vem som har gjort den rätta bedömningen, utan man kan enbart konstatera att elevens lärare och Skolinspektionens kontrollrättare har bedömt olika. De bedömningsanvisningar som hör till de nationella proven lämnar ett så pass stort utrymme för lärarens enskilda tolkning att det är omöjligt att säga att någon gör rätt eller fel. Trots att ett av provens viktigaste syften är att stödja en likvärdig betygssättning över hela landet.

Betyg är subjektiva bokstavskombinationer som i allt väsentligt mäter det som är möjligt att mäta, vilket inte alltid har ett samband med vad eleven faktiskt kan. Och i ett konkurrensutsatt skolsystem är det inte ens säkert att betygen mäter vad de säger sig mäta. I veckan redogjorde Lärarnas Riksförbund för en enkätundersökning där var femte lärare uppgav att de har pressats av rektorer eller föräldrar att sätta betyg som inte motsvarar elevernas kunskaper. I kommuner med konkurrensutsatt skola uppgav var fjärde betygssättande grundskolelärare att de utsatts för påtryckningar från skolans rektor eller huvudman om att sätta ett betyg som var högre än elevens faktiska kunskapsnivå. Lika illa oavsett var i betygsskalan det inträffar.

Det finns många aspekter på de här problemen. Det är orimligt att lärarna upplever en sådan press och orimligt att betygssättningen inte är rättvis. Men allra mest orimligt är det att elevernas betygsmässiga resultat ökar när undersökningar visar att kunskapsnivåerna inte hänger med i motsvarande utsträckning. Glädjebetygen skymmer sikten för relevanta frågor om hur det egentligen står till med elevernas grundläggande kunskaper och hur dessa kan förbättras. Detta om något kännetecknar den orättvisa skolan.

Eva Älander
Dagens ledare i Söderhamnskuriren & Ljusdals-Posten