onsdag, januari 25

I lördags avgick Håkan Juholt. Efter tio månader avslutades en rekordkort partiledarkarriär. Efter de senaste veckornas turbulens kan beskedet ses både som väntat och som oväntat.

Med tanke på att Håkan Juholts framtid som partiledare hade gjorts mer eller mindre omöjlig kanske avgången också var det minst dåliga av två dåliga alternativ.

Politik handlar om förtroende. Man måste därför se att politik och person hör ihop. För de flesta svenskar symboliserar partiledaren sitt parti. Och det är inte bara det där omstridda bostadsbidraget som har tärt på Juholts förtroendekapital, utan även en rad olika misstag.

Även om det är tveksamt att storleken på de begångna misstagen har stått i proportion till det mediedrev som dessa resulterat i. Det var lätt att tro att medierna haft en egen agenda i frågan. För visst måste det vara tämligen unikt i Sverige att chefredaktören för en av de största tidningarna öppet går ut och säger att han vill bli av med en demokratiskt vald partiledare? På det sätt som Aftonbladets Jan Helin ska ha gjort i detta fall.

Att tro sig kunna tillsätta och avsätta partiledare är en mycket märklig tolkning av den tredje statsmaktens uppdrag. Vem som ska vara partiledare för det socialdemokratiska arbetarpartiet är ett beslut som ska ägas av partiets medlemmar och ingen annan. Definitivt ska en sådan makt inte finnas hos sensationshungriga medier, som jagar fram det de vill ha med tveksamma metoder.

Men även om det mediedrev som har gått må vara förkastligt är det inte möjligt att skylla det som nu hänt enbart på medierna. Det kan suckas långliga tider över hur dessa prioriterar och bedriver sin jakt. Det är dock uppenbart att Socialdemokraternas problem är mycket större än Håkan Juholt.

Visst har han varit ovarsam med fakta, visst har han klantat till det vid byten av talespersoner och visst har han verkat ha svårigheter att fylla ut en partiledares hela kostym. Men han hade också tydliga förtjänster, egenskaper som gjorde honom till en utmärkt partiledare när han fick chansen att försöka. Förtjänster som den senaste tiden helt dränkts i sorlet från drevet. Det har också blivit allt tydligare att vissa av de som entusiastiskt valde Juholt för mindre än ett år sedan under hösten ivrigt har medverkat till att få bort honom, vilket reser frågan om vad som kommer härnäst.

Vilken person med någon som helst självbevarelsedrift skulle vilja ha jobbet som socialdemokratisk partiledare? Efter den behandling som Juholt (och före honom Mona Salin) fått utstå. Om Socialdemokraternas ledare tvingas bort på grund av en räcka mindre misstag – vem kan då någonsin duga som partiledare? Vem kan lova i förväg att den aldrig kommer att göra fel?

De som det är synd om i denna härva är alla de svenskar som behöver en socialdemokratisk politik i sin vardag. De är många i en tid där klyftorna ökar för varje år, där arbetslösheten har permanentats på höga nivåer, tillstånd för att driva skolor bjuds ut på Blocket, äldre vanvårdas på privata äldreboenden, barnfattigdomen är fortsatt hög och tågen ännu inte går som på räls.

Listan på saker som behöver diskuteras kan göras mycket längre än så. Skälen till att byta politik 2014 är många och de är goda. För att möjliggöra detta måste Socialdemokraterna skärpa sig.

EVA ÄLANDER
Tisdagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren

Inga kommentarer: