När borgarna räknar pengar...

Många saker som man tyckte var krångliga att förstå som barn blir lättare med åren. Men en sak som inte nödvändigtvis blir enklare är det här med pengar. Ty ju äldre man blir, desto mer komplicerade blir ens bankärenden med räntesatser, pensionskonton och fonderbjudanden.

När jag var sju år visste jag oftast exakt hur många kronor jag hade och deras värde definierades av hur många rosa bugg-tuggummin som kunde köpas för den summan. Mitt sjuåriga jag är dock inte ensamt om att förklara sakers värde genom att hänvisa till priset på konkreta föremål. Exempelvis har landstingsråden i Stockholm gjort sig kända för att räkna värde i chipspåsar. I våras när priset på busskorten höjdes avfärdade den ansvariga politikern kritik med att prishöjningen ”endast motsvarade kostnaden för tre chipspåsar”.

Det kan verkligen bli konstigt när borgerliga politiker ska räkna ut vad olika saker är värda och varför. De borgerliga i Stockholms läns landsting sålde 2007 en vårdcentral för knappt 700 000 kronor. Försäljningen var en så kallad avknoppning, där sju läkare fick ta över den centralt belägna vårdcentral där de arbetade med en upparbetad kundkrets. Rätt nyligen har de här nya privata ägarna sålt samma vårdcentral vidare till en stor vårdkoncern för minst 20 miljoner kronor. Alla som kan räkna ut skillnaden mellan inköpspriset och försäljningspriset inser att de där nya ägarna gjorde en rätt skaplig vinst.

Relativt snabbt räknade en DN-skribent ut att den vinst som läkarna i den här affären fick ihop – på skattebetalarnas bekostnad – motsvarar 1 072 222 påsar chips. Eller 25 316 månadskort i lokaltrafiken. En så häpnadsväckande stor vinst kunde alltså uppstå fyra år efter att en vårdcentral slumpats bort långt under sitt marknadsvärde.

I en intervju förklarar det moderata landstingsrådet att de inte såg en risk med att den som fick avknoppa en verksamhet skulle vilja berika sig på affären. Han säger med andra ord att han och övriga politiker trodde att läkarna var genomgoda människor med enda syfte att bryta det offentliga vårdmonopolet och bedriva vård. Att de läkare som fick betala vad som kan betraktas som kompispris för sin vårdcentral sedan skulle bli sugna på att växla in denna mot en vinst på över 19 miljoner – den tanken slog helt enkelt inte moderaterna.

Fast mest troligt är det en efterhandskonstruerad förklaring som ges i intervjun. För vilken politiker är inte medveten om att alla företag strävar efter att gå med vinst? Detta gäller oavsett om företaget säljer tuggummin, chips eller sjukvård. Ifall de moderata landstingsråden faktiskt inte förstod sambandet så behöver de nog en introduktionskurs i företagsekonomi.

Förslagsvis kunde en sådan kurs kompletteras med ekonomisk genomgång med valfri sjuåring. Sjuåringen skulle nämligen kunna berätta för Stockholmsmoderaterna att om man byter en jättefin leksak mot lite blandade småmynt – då har man blivit lurad. Samma princip med leksaker som med offentliga inrättningar. En bortskänkt vårdcentral kommer nämligen inte tillbaka och de skattepengar som någon annan fick till skänks i köpet är för evigt bortslösade. Det sambandet fattar vilken sjuåring som helst som har tappat en sedel på gatan och därför gått miste om sitt lördagsgodis. Ekonomi är som sagt inte så svårt för barn. Däremot tycks de ekonomiska sambanden vara betydligt krångligare för moderata politiker.

Eva Älander

Dagens ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdals-Posten