När man kommer hem efter en superlång skoldag. En dag som varit längre än åtta timmar och riktigt riktigt effektiv hela vägen. Känslan när man då inser att det enda som väntar på en därhemma är en lång lista som behöver prickas av: anteckningar och protokoll att renskriva, disk att diska, mat att laga, ett mindre mejlberg att gå igenom, samtal att ringa…
Ps. Alternativ titel på det här inlägget hade kunnat vara:
Säg, är det konstigt att man längtar bort någon gång?
Säg, är det konstigt att man längtar bort någon gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar