Barnuppfostran som affärsidé

2006 gick Alliansen till val på att utrota svenskarnas bidragsmentalitet. Alla former utav offentligt stöd kallades för bidrag och arbetslinjen introducerades som ett alternativ.

Det konstigaste i sammanhanget var att det enda parti som ville införa ett nytt bidrag var Kristdemokraterna. Deras vårdnadsbidrag var dessutom raka motsatsen till arbetslinjen, där en förälder som var hemma med sitt barn skulle få upp till tretusen skattefria kronor per barn och månad.

Å ena sidan ville de bekämpa utanförskapet och göra så att det lönade sig att arbeta, å andra sidan ville de förstärka utanförskapet för vissa genom att belöna dem när de avstod från att arbeta.

Vårdnadsbidraget har dock inte blivit den förväntade succén i de kommuner som infört möjligheten. Enligt SCB-statistik har knappt två procent av de föräldrar som varit berättigade att ansöka gjort det.

Och nu har Kristdemokraterna tänkt om. I veckan presenterade partiet en ny familjepolitik i tre delar, som sammanlagt beräknas kosta 8-9 miljarder att genomföra. För det första, en förändrad föräldraförsäkring där pappamånaderna och jämställdhetsbonusen ska bort. För det andra ett barnskatteavdrag, där familjer som väljer bort den offentliga barnomsorgen får dra av en schablonsumma på skatten. För det tredje vill de införa en så kallad barnsomsorgspeng.

Barnomsorgspengen är egentligen inget annat än vårdnadsbidraget i ny kostym.

Den som väljer bort jobb och istället är hemma med sitt barn ska få ersättning. Nytt i förslaget är att förutsättningen för detta är att föräldern startar enskild firma för att driva verksamheten. Det innebär också att föräldern på egen hand ska sköta sådant som skatteinbetalningar, bokföring och arbetsgivaravgifter. Barnomsorgspengen ska betraktas som inkomst av näringsverksamhet, men i slutändan får den hemmavarande föräldern lika mycket (eller lika lite) pengar som med dagens vårdnadsbidrag.

Vanligtvis brukar KD framhålla familjen som en grundbult i samhället, men i det nya förslaget framstår familjen snarare som en affärsidé. Vad är tanken med att omvårdnad och uppfostran av de egna barnen ska göras till en regelrätt näringsverksamhet?

Dessutom blir jag provocerad av det ständiga tänket kring skatterabatter, där den som inte använder någon liten del av samhällets välfärd ska få rabatt för detta. Tanken med en generell välfärd är just att det ska finnas ett heltäckande system som täcker in även de behov som en person inte har i dagsläget.

Eller borde de som saknar bil strida för att få skatterabatt för att de inte sliter på vägarna? Ska EU-kritikerna få rabatt motsvarande deras andel av medlemsavgiften? Borde de som har turen att vara friska kräva skatterabatt för alla de år som de inte behövt ta hjälp av avancerad sjukvård? Kan pensionärer hävda att de inte behöver betala utbildningen för barn i grundskolan?

Precis på det sätt som Kristdemokraterna vill ge rabatt till de föräldrar som ställer sina barn utanför förskolans pedagogiska verksamhet och sociala samvaro med andra barn. Samtidigt som partiet numera tycks se barnuppfostran som en affärsverksamhet som bäst bedrivs med f-skattesedel. Kanske tror de att en sådan förändring höjer vårdnadsbidragets status? Bidrag är ju som bekant ett skällsord sedan 2006.

Eva Älander
Dagens ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdals-Posten