Ungdomslöner är åldersdiskriminering

När Jan Björklund i lördags talade på Folkpartiets rikskonferens uttryckte han en påtaglig frustration över den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten och erkände att regeringen har misslyckats på området.

Så långt är nog de allra flesta svenskar överens med Folkpartiledaren om problembilden. I nästa steg av analysen tappar dock Björklund bort åtminstone mig, när han konstaterar att den höga arbetslösheten beror på att det är för dyrt att anställa unga. Det är heller inget nytt påfund.

Alliansen har länge sagt att problemet med den höga ungdomsarbetslösheten består i att det är för svårt att komma in på arbetsmarknaden och att det är för dyrt att anställa unga.

För att få fler ungdomar i jobb har regeringen därför försökt komma åt de faktorer som de anser orsakar problemen. Exempelvis genom den generella ungdomsrabatten, där alla arbetsgivare som anställer en person som är under 26 år slipper ifrån att betala en viss andel av de sociala avgifterna. Dessutom framhålls ofta halveringen av krogmomsen som en arbetsmarknadsåtgärd för unga, även om de flesta bedömare tror att den kommer få ytterst begränsad effekt på sysselsättningen.

Trots att Björklund konstaterar att regeringen hittills har misslyckats med sin politik för att sänka ungdomsarbetslösheten så ordinerar han mer av en liknande medicin. Nämligen förslaget att ungas ingångslöner måste sänkas med en fjärdedel. Och att offentlig sektor bör vara föregångare i detta. Folkpartiet lovar att i de 100 största kommunerna föreslå ungdomsavtal för personer upp till 23 år, där ingångslönen motsvaras av 75 procent av nuvarande lägstalönen.

Inom Kommunals avtalsområde, där de aktuella avtalen finns, är lägstalönen 16 070 kronor idag. Folkpartiförslaget innebär därmed att ingångslönerna i offentlig sektor blir ungefär 12 000 kronor. Det vill säga 12 000 för den som lyckas få tag på en heltidstjänst. 12 000 innan skatten är dragen.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att det inte finns några kostnader i ett hushåll som beror på din ålder. Sådana basala kostnader som hyra, mat, hemförsäkring och elräkning behöver betalas oavsett om du är 19, 35 eller 60 år gammal. Ungdomslönerna befäster en borgerlig politik som gör det avsevärt svårare för unga vuxna att kunna flytta hemifrån.

Det är också viktigt att komma ihåg att de som är under 23 år och befinner sig i arbetslöshet är allt annat än en homogen grupp. Där finns unga som hoppat av gymnasiet likväl som unga med en färsk examen från högskola eller universitet. Naturligtvis finns ingen patentlösning som hjälper dem alla.

Att Alliansen ställer sig på arbetsgivarnas sida och ser lägre löner ses som en patentlösning på arbetslösheten är egentligen inget nytt. Frågan är vilken som är nästa grupp som kommer att föreslås sänka sina lönekrav för att förbättra sin individuella konkurrenskraft gentemot arbetsgivarna. Kanske långtidsarbetslösa, sjukskrivna, personer med utomnordisk bakgrund eller funktionsnedsatta?

Förslaget att sänka lönerna för alla under 23 år med en fjärdedel bör kallas vid dess rätta namn: Åldersdiskriminering. Även om åldersdiskriminering i Folkpartiets förpackning marknadsförs som någonting som gynnar de unga.

Eva Älander
Dagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren