Något jag inte trodde jag skulle säga i första taget.

Nu längtar jag tills jag ska åka till Örebro...

Freudiansk felskrivning?

Alltså... det är inte konstigt att jag tycker kommunalpolitiken känns ljum sedan jag flyttade från Örebro. Där tycks det liksom det mesta vara mer. På gott och ont, ska väl tilläggas - troligen mest på ont.

Senaste stormen i ett vattenglas handlar om ett slarvigt skrivet och lagom hästskt pressmeddelande. Stav- och slarvfel kan väl alla göra (till och med jag tycker John är lite väl nitisk i sin genomgång av detta pressmeddelandes 17 fel), men en sak är humor på hög nivå.

Den brokiga majoritetskoalitionen har 22 politiska sekreterare anställda och trots denna massa av potentiella korrekturläsare placeras kommunstyrelsens ordförande i fel parti. Hur kul som helst är det att han görs till socialdemokrat istället för folkpartist i majoritetens eget material. Hahaha.

Jag noterar att...

... NA har listat Örebros galnaste facebook-grupper.

Huruvida urvalet är representativt vet jag inte, men jag är medlem i en av de nämnda grupperna. Nämligen den med det klockrena namnet "Jag har gått på Tybblebron, bara för skojs skull..."

Tre tuffa tjejer.

Åh, vad grymma Örebrotjejerna är! Inte så att jag hade glömt det. Men idag blev jag lite extra påmind. De är verkligen överallt. Tufft.

Amanda gör just nu huvudrollen i filmatiseringen av "Och Piccadilly circus ligger inte i Kumla". Kolla in henne i NA:s webb-tv här.

Maja höll en tydlig och bra appell på lördagens Örebrodemonstration (och vi som inte var där kan se videoklippet hos Carro)

Alesia är nästa veckas bloggare ut i Dina Nyheters bloggstafett.

Alla dessa tre har alltså anknytning till samma coola SSU-kommun. Utan uppenbar anledning är jag väldigt stolt över dem. Nästan lite mammigt stolt så där... Hur var det nu? En gång ombudskamrat...

Ledig var det, ja. Precis som jag annonserade i det senaste inlägget har jag haft en ledig vecka och har en kvar. Veckan som varit var innehållsrik, men som vanligt går egen fri tid alldeles för fort... Det har snurrat på med bio, pärlvännerna, kräftskiva, en riktigt grym konsert (Sofia Karlsson! Miss Li!!! Winnerbäck!), promenader, fika och big time chilling.

Just nu är jag i Öret och passar på att blogga lite på Stadsbiblioteket innan dagens fikamaraton börjar på riktigt. Så många jag vill träffa, så lite tid. Det är mycket nytt, men det känns inte alls tokigt att vara tillbaka här. Nog för att jag inte hade mycket gott att säga i samband med flytten. Men så här ett år efteråt känns det som det kan vara början till en försoning mellan mig och Örebro...

Skratta eller gråta?

Imorgon ska jag på första mötet med min nya nämnd. Jag tror att det, på många plan, blir rätt stor ändring jämfört med min förra nämnd. Först av allt handlar det nog om att komma in i rutinerna.

En sak är dock helt säker och det är att det blir annorlunda att vara fritidspolitiker i en stad, där man kan vara säker på det här med kommunalpolitik inte är ett skämt. I Örebro var det dessvärre inte helt tydligt alla gånger (åtminstone inte sedan koalitionen tog över). Gävle har en röd-grön majoritet och i majoritet måste man ta ansvar - det är liksom vad det går ut på, lektion 1A i kommunledning.

Nu kanske någon tycker att jag är orättvis mot Örebro, men då kan den personen inte ha hört senaste nytt. Ska man skratta eller gråta? Efter några kommunalt misskötta turer kring en nöjespark med Sune och Bert har författarna tröttnat, surnat till och hoppat av uppdraget som Örebroambassadörer. Läs mer hos John eller kanske när en av författarna beskriver förloppet.

Jag har ingen aning om hur många Örebroambassadörer det finns, men jag undrar om kommunen kan lyckas uppröra fler av dem och i så fall hur? Får Ernst inte bygglov för nästa sommartorp? Blir "Hjalmar" av med sprittillståndet på sin krog? Ska man flytta på ÖSK-Kronblom?
--------------------------------
När jag ändå är inne på ämnet så minns jag förbönerna i Rådhuset, "Management by quoting poetry", bristen på jämställdhetstänk och så vidare. Bara i Örebro, barn, bara i Örebro (hoppas jag i alla fall).

Goda Örebronyheter.

Bästa klubben, ÖSSK, har blivit med blogg. Håll koll på den framöver.
Kanske inspirerades de av Alaa? Hon bloggar bra, men lite sporadiskt.

Det ser inte så ljust ut...

Just nu ligger Örebro SK sist i Allsvenskan och som om det inte vore nog ligger Degerfors IF på Superettans sista plats. Det enda av Örebro läns elitfotbollslag som någorlunda håller ställningarna är KIF Örebro på en stabil sjundeplats i Damallsvenskan. Alltid något.

Oops... Gör om, gör rätt!

Det har varit mycket i dagarna, så det är först nu som jag såg turerna omkring Örebro läns landshövding och hans bilköp.

Tydligen har han valt den bil som han tycker är säkrast (och som släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som likvärdiga miljöklassade bilar). Den gode landshövdingen ansåg att man måste tänka på att kungen kan komma att åka i hans nya bil, vilket visade sig vara ett något... tvivelaktigt argument. Kungen är ju trots allt scout.

Mattias Goldmann på Gröna bilister anser att Sören Gunnarssons argumentation inte håller. - Vår förre statsminister körde en miljöbil. Om Säpo tyckte att det var okej, så lär de säkert godkänna att landshövdingen i Örebro kör i miljöbil också, säger han.

Och idag säger hovstallmästaren till NA att "kungen är både intresserad och påläst när det gäller miljöbilar. Sex av 16 bilar i hovets vagnpark är miljöbilar och kungen själv har ett önskemål om att det borde finnas större och representativa miljöbilar för exempelvis statsbesök."

Studenttraditioner här och där.

Solen sken idag, men Gävles gator var plaskvåta ändå. Allt tack vare studenternas traditionella vattenkrig i Boulongern och på Stortorget. Som vanligt deltog alla gymnasieskolor i stan och det såg ut som att det låg minst lika mycket prestige i att ha de bästa och roligaste utklädnaderna som i själva vattenkriget.
------------

Och imorgon är det dags för årets upplaga av Krampen. Det är en tävling mellan skolorna Karro och Risbergska i Örebro och stämningen brukar vara rätt hätsk inför och under tävlingen. Priset består av äran och att bada i en av stadens äckligaste fontäner.

---------------

Det finns elever jag tycker mycket om på båda de inblandade skolorna, men jag ska erkänna att jag håller tummarna för Karro imorgon. Så var det sagt. Det var några år sedan de vann och jag gillar att stå på den svages sida...

------------

Foto: Lars Nyqvist, Arbetarbladet

UPPDATERING: Uppenbarligen förlorade de gulsvarta även i år.

Den ultimata Örebrosouveniren?

I veckan impulsköpte jag en rolig sak som känns som den ultimata souveniren att ta med ifrån Öret. Det är inte en svamp och det har ingenting med vare sig Hjamlar Bergman eller Viby-Hjalmar att göra. Det är helt enkelt en tändsticksask med en bild av Ernst på framsidan och ett obetalbart citat på baksidan. Det fanns tre varainter, men jag valde "Här sitter jag och känner in rummet".

Elva dagar är inte ens två veckor.

Om elva dagar kommer hela min lägenhet att vara nerpackad i kartonger och redo för avfärd. Det är allt lite märkligt att tänka på det så. Just nu är jag en enda liten boll av känslor; förväntansfull, sentimental, rädd, uppspelt, småledsen.

Det känns konstigt att lämna omgivningen (människor jag gillar, vackra platser och charmiga företeelser) här. För tillfället är det nästan så att jag (halvt omedvetet) samlar på mej det gottaste från Örebro, exempelvis genom att träffa favoriter, promenera i Stadsparken och äta mat från Karishma.

Många har frågat om jag inte övervägde att stanna. Visst gjorde jag det, men vissa val avgörs mer av omständigheter än något annat. Öret är inte bara förknippat med allt det fina jag varit med om här och de mycket speciella personer som finns i stan, utan även med bråk, depp, att jobba nästan ända in i väggen och ändå sällan räcka till. Så det är kanske inte så konstigt att jag längtar tillbaka till ett sammanhang där jag hör hemma.

Allt som oftast hör de personer som beklagar min flytt hemma även i en annan kategori; personer som jag kommer att sakna. Det är antagligen inte en slump att det är så.

Bara i Örebro, barn, bara i Örebro.

Här i stan är det inget konstigt med att ett par står utanför krogen och grälar så att tårarna sprutar. På teckenspråk.

Kors i taket!

Örebros frikyrkor har verksamhet utöver de konstanta sändningarna i när-TV och sina vanliga gudstjänster. De ber nämligen förbön för kommunen också - i självaste Rådhuset.

Det tog inte många månader med en kristdemokrat som ordförande i fullmäktige innan frikyrkorna bjöds in för att be för kommunen. Tanken är säkert god, men man kan ju fråga sig varför detta måste ske just i Rådhuset. Det märkliga i historien är väl att varken kommunchefen eller oppositionen hade en aning om detta, trots att det skett flera gånger.

Hela historien är som gjord att ha fyndiga formuleringar kring. Jag hade tänkt avsluta med att det, trots böner, nog inte blir bättre i kommunen förrän hösten 2010 (men ser att John hann före med det skämtet)

Sweet.

Tyvärr har jag ingen aning om vad det är för sött träd jag tog kort på häromdagen. Men det står nere vid Svartåns strand i all sin prakt.

Första maj, del 2.

Första maj, första maj...

Idag är det första maj och det har varit en väldigt bra dag. Igår missade jag tåget, vilket fick till följd att jag vaknade i Uppsala, bland några av dem jag gillar allra mest. Tydligen ville ödet att jag skulle fira i Örebro och jag är trots allt glad att det blev så.

Det är nästan så jag längtar efter att läsa morgondagens tidning. Jag vill nämligen gärna se deras bilder från första maj-firandet. (I väntan på tidningarna kan man se ett inslag från NA:s webb-tv här och ett inslag från Tvärsnytt här) Demonstrationståget var precis så långt och pampigt som är värdigt en dag som denna. Tydligen beräknas det ha varit en bra bit över 1000 personer i tåget och det stämmer säkert.

SSU:arna varför övrigt tjugofem-trettio stycken (PLUS stadens studentklubbister). Det enda som var lite tråkigt i vår del av tåget var att megafonen inte riktigt fungerade. Tråkigt nog för våra nya, fina och fräscha slagord blev inte riktigt använda, som exempelvis...

Det här är en dålig konstruktion - borgarna är bäst som opposition.

Alliansens politik – gör den rika mera rik!

Svara nu, borgarmobb! Var är våra sommarjobb?

.

Vad gäller talen så överträffade Tomas Östros mina förväntningar. Han fick med allt det man kan förvänta sig av den centralt utsände "partikändisen" i form av nya idéer, kritik mot regeringen, partisanningar och presenterade detta på ett föredömligt sätt i ett lagom långt tal.

.

Skådespelerskan Helena Bergström, som var den andra huvudtalaren, kompletterade honom på ett strålande sätt. Hon pratade mer övergripande om värderingar och ideologi, fokuserade på barnens rättigheter och andra svaga grupper, hur vi som kan demonstrera måste tala högre för att de vara en röst för de som inte kan.

.

.
.

.

.

.

.

.

Jag tog många fina bilder, men det gick inte så bra att ladda upp dem på bloggen. Bland annat försvann hela sidmarginalen. Men jag återkommer med bilder på mina favoritplakat och kanske några bilder på det fullspäckade Våghustorget. Snart.

Grått och svineri.

Idag är Öret grått och regnigt. Jag var tvungen att gå ut och lämna tillbaka hyrfilmer(*) och det kändes som att mina röda sneakers var den enda färgklicken i hela stadsbilden. Eller jag såg i och för sig en del folkpartiorangea nyckelband också. De har ju haft nån sorts årsmöte här i helgen och inte bytt partiledare.

Just nu är toppnyheten på NA:s hemsida "Vi grisar ner som aldrig förr". Tror jag hört att Örebro ligger i Sverigetopp vad gäller antalet papperskorgar per invånare (eller vad det nu var). Men den här nyheten överraskar inte mej. Det är bara att titta ner på den lilla gräsplätten utanför och helgens skörd av fimpar, ölburkar, godispapper, flaskor, påsar och annat lort som dumpats på väg till eller från krogen. Svinigt är vad det är.

(*) Kan varmt rekommendera "Att återvända". Vacker film.

Vem f-n är Anders Svensson?

Var på ÖSK:s hemmapremiär igår. 1-1 mot Elfsborg. En kul match, där spelet överraskade med att gnistra till så fort man höll på att tröttna.

Tydligen var det runt 12 000 personer som bevittnade Örebros återkomst i Allsvenskan, vilket gav en rätt maffig stämning runt planen. Men jag tyckte lite synd om Anders Svensson, som Örebroklacken sjöng en del om (bland annat inläggsrubriken). Faktum är att jag tror han är en sådan kille som blir ledsen när folk säger elaka saker om honom, även om det "bara" handlar om ramsor från motståndarlagets klack. Han är i alla fall inte hälften så cool med det som han försöker vara.

Bäst: Att den nya läktaren har tak. Perfekt när regnet kom.
Sämst: Pausunderhållningen. Vem bryr sig om amerikansk fotboll?

Apropå maffig stämning... Polen och Ukraina fick tydligen arrangemanget av fotbolls-EM 2012. Jag har varit på den tänkta finalarenan i Kiev för två år sedan och såg då den ukrainska cupfinalen mellan Dynamo Kiev och Shaktar Donetsk. Det minnet får verkligen gårdagens publiksiffra att blekna något i storhet.

Jag har bestämt mej.

Precis som rubriken säger är det. Jag har kommit fram till att jag ska flytta. Och nog för att jag tänkte några varv innan jag bestämde mej, men egentligen var det inte så mycket att tvivla på. Hjärtat visste vart det ville hela tiden.

Trots att jag nu har bott i Örebro i 27 månader ser jag fortfarande på mej själv som nyinflyttad. Under andra omständigheter hade jag säkert kunnat trivas ordentligt och bli riktigt hemmastadd här. Men nu blev det inte så. Det har varit många olyckliga omständigheter inblandade i mitt förhållande med den här staden och det har fått till följd att jag haft hemlängtan stor del av tiden.

Naturligtvis finns det personer och saker jag kommer att sakna från Örebro, men när jag väl vägde för- och nackdelar mot varandra var det inte så mycket att tänka över.

Så i juni flyttar jag till Gävle (till en tvåa på Brynäs närmare bestämt). Att komma hem igen känns helt enkelt väldigt bra.
_____________________________
Imorse vaknade jag med feber och en rejäl förkylning. Det är sådär lagom kul måste jag säga, så nu är det dags att sova och hoppas på snabb bättring.