Sagan är slut nu.

Jag är trött. Det är mycket och så har det varit ett bra tag.

Men nu blir det lugnare för idag har jag jobbat sista dagen på mitt jobb. Och jag är faktiskt helt överväldigad över all den värme jag känt av under dagen, glad och överraskad över alla de komplimanger som kommit via mejl, sms och telefonsamtal. Dessutom toppades allt med fina presenter och god tårta. Presenter och massor med omtanke fick jag ju även tidigare i veckan. Tack snälla allihop.

Det blir sällan som man tänkt sig.

När jag vaknade i morse hade jag exempelvis inte en aning om att jag, några timmar senare, skulle rafsa ihop det nödvändigaste på fem minuter och ta första bästa tåg hem. Men just nu vill jag inte vara någon annanstans än här.

Ja. Mycket bättre.

Jag satt inte särskilt mycket stilla under lördag och söndag. Årskonferensen flög förbi medan jag sprang omkring och lagade mat, handlade, pratade i telefon, diskade, skrev saker, peppade, bakade, kopierade, städade, plockade, lugnade och gjorde lite diversearbete.

Många känslor var såklart i rullning. Det blev skratt under märkliga debatter och lite tårar under avtackningarna. Jag var grymt stolt över alla duktiga ombud. Det var lite jobbigt att baka scones till närmare 50 personer (min kreativa idé på överraskning till lördagens eftermiddagsfika), men de glada och överraskade minerna gjorde det klart värt besväret.

I fredags var jag sliten, stressad och lite ledsen. Nu är jag nöjd och glad (okej, trött och sliten också - det är lite svårt att undvika det när man jobbar så mycket och sover så lite som jag gjorde i helgen). Tänkte egentligen bara berätta det.

Fel av monopoltidningen - igen.

Det är ingen skräll att jag klagar på NA. Det har så att säga hänt förut. Dock är det lite drygt att monopoltidningen inte ens har koll på vem de pratar med. En lite större notis i dagens tidning bestod i princip av några citat från mej. Problemet är bara att de aldrig pratade med mej. Däremot pratade de med SSU-distriktets nyvalda ordförande Emma (och hon sa säkert det som stod i tidningen.)

Men jag förstår dem nog lite; Emma och Eva är rätt snarlika namn. Att våra efternamn inte har en gemensam stavelse kan ju kvitta.

Och vem som gör vad är väl inte heller så viktigt. Men nyhetsvärdet i att fråga en ombudsman som jobbat i två år vad hon vill uppnå som ombudsman känns begränsat. I synnerhet när man hade kunnat intervjua en pigg och fräsch distriktsordförande...

All cred åt lokalredaktionen i Nora dock. De var duktiga, trevliga och gjorde en fin helsida om vårt årsmöte. Den ena delen av sidan finns till och med på nätet, något som är kors i taket i NA-sammanhang.

Nä. Inte bra.

Just nu är jag en väldigt dålig slags jag; trött, sliten, ledsen, hungrig, rejält avhyvlad flera gånger (välförtjänt och oförtjänt), otillräcklig på massor av sätt och kvar på jobbet (trots att klockan snart är åtta på fredagskvällen).

Klockan 07.30 imorgon kör vi mot en helgs intensiv årskonferens. Det blir säkert jättekul, jag har bara lite svårt att se det eftersom lite för mycket saker skymmer min sikt för tillfället. En dag som denna önskar jag att det fanns någon som kunde påminna mej om en hel rad saker, men det gör det inte. Inte här i alla fall.

What a day.

Tisdagen som började så bra vändes till att jag visade min otrevliga sida och snäste åt någon som inte förtjänade det. Inte så bra (men jag har bett om ursäkt). Trettiotalet samtal kan ta kål på den bäste. Särskilt när det kombineras med skrik, gnäll, fånerier, värk, motgångar och annat på en allmänt dålig dag.

Nu är det bara till att hålla tummarna så att inte jag också blir sjuk, för det går inte just nu - med DÅK i helgen. Men de flesta pusselbitar är på väg till sina rätta platser nu och med lite mat och en powernap så ska dagen nog komma på rätt spår igen.

Ojojoj, vilken dag.

Full fart hela tiden, mötesmaraton (fyra i rad) under eftermiddagen och kvällen, strul med jobbdatorn som gjorde mej galen och försök från min sida att vara på flera ställen samtidigt. Hade det inte varit för bästa tjejerna L. och J. hade det blivit en mindre katastrof när allt inte hade hunnits med. Tur att de finns.

När jag gick från sista mötet funderade jag på att skippa dansen efteråt, men kom fram till att det var precis vad jag behövde och gjorde helt klart rätt i att skynda dit. En väldigt rolig lektion med samba och jive trängde effektivt bort stress, irritation och annat som satt sig i huvudet (och axlarna) under dagen. Nu räcker den energin förhoppningsvis för att ta mej igenom en tvådagars planeringskonferens med min nämnd ute i den sörmländska skogen.

Nu är måndagen snart slut.

Förra veckan gick väldans fort och innehöll allt från skolbesök till hemsidespul och brevskrivande (samt ej att förglömma; en och en halv timmes fika med en blivande partiledare). Veckan slutade med intensivt helgjobb på en småuschlig kursgård. När jag kom hem därifrån väntade someone special och fick mej som vanligt på mycket gott humör.

Jag hoppas att den här veckan går minst lika fort som den förra.
A. och F. har landat säkert - jag glädjer mej tokmycket till att träffa dem i helgen. En annan mycket god nyhet är att S. har flyttat hem till Gävle. Det enda mörka molnet just nu är att jag troligtvis har ännu en förkylning i kroppen; är stel, seg, antagligen lite febrig och nyser rätt ofta. Därför ska jag sova nu.

Uppe i varv.

Jag kom rätt nyss hem från en dag som varit späckad med glädje, irritation, sms, fixeri, sushi, stimulans, frågor, svar, fika, bussresor, telefonsamtal, kakor, Karlskoga, Örebro, listor och annat. Lasse och Bosse (plus J, Å och J via telefon) gjorde mej sällskap på skakiga bussresor.

Nu vet jag inte hur jag ska lyckas gå ner i varv tillräckligt för att somna. Men det ska nog gå det med...

Nu jobbar jag igen. Är i princip frisk, men har lite segt att komma igång så här första dagen efter att ha varit ledig ett tag... Som tur är har det varit ganska lugnt nu på förmiddagen.

Sitter hemma och har precis ätit lunch (quornpytt) och tänkte nu bara lägga upp en nyårsbild innan jag återvänder till expen. Tänk vad snygg bilden skulle varit om jag haft stativ och bra koll på kamerans fyrverkerifunktion. Men jag tycker bilden är fin nu med.

Tur att jag åker hemåt på fredag för jag längtar bra nog. Sist jag pratade med mamma låg det lite vitt på backen hemma. Känner på mej att det blir en (delvis) vit jul i alla fall.

Nu ska jag göra julgodis. På arbetstid. Sedan är det dags för pyntande och en del jag inte kan nämna här (för att inte röja eventuella överraskningar). Mitt jobb är inte så dumt ändå.

Ny utsikt.

Idag sitter jag vid ett annat fönster. På våningen under är det en härlig italiensk restaurang. Men just nu är den inte på min topplista. Med trasig ventilation stinker hela expen mycket vitlök. Det går inte att vara där. Spännande att prova nytt kontor en vanlig fredag.

Jobbrapport.

Nu har jag precis städat expen. Här såg ut som jag vet inte vad med papper, material, termosar, knappar, tejp, pepparkakor och allt möjligt annat i en enda röra. All röran var absolut inte min, men det var jag som fick nog. Nu känns det riktigt bra.

I förra veckan fick jag en grattisbakelse av min arbetsgivare. Jag blev jätteglad (och överraskad, tror det är första gången som jag får en present). Oh well. Min förra arbetsgivare var betydligt gladare i att strössla giwe-aways omkring sig. Men det blev ju ingen lyckligare av, det enda jag saknar är biobiljetterna som kom med grymma resultat.

Städningen gav en massa energi och om det bara inte vore för regnet skulle jag vara helnöjd. Men ikväll ska jag på teater och har jag tur blir det fika med P. också.

Borta bra, hemma bäst?

Lite småförkyld sitter jag här på jobbet. Hittills har dagen ägnats åt att beta av mejl, sms och mobilsvar. Mycket blir det när man försvinner några dagar. Men det var underbara dagar (mer om det senare).

Regnet smattrar mot rutan och jag kan inte låta bli att längta bort igen. Mindre blir det inte när man läser berättelser från vänner som är ute och förverkligar drömmar. Just nu är det många pärlor ute på vift... M. i Holland, H. i Indien och A. + F. i Australien för att nämna några.

Regnet smattrar mot rutan och det går tuggummisegt med det mesta just nu. Ringer folk som inte svarar och datorn gör inte heller som jag vill. Klockan har sprungit iväg, lunch har jag inte ätit än och det har kommit mycket emellan mej och det nödvändiga.

Men jag har egentligen ingen anledning alls att klaga – ingen alls. Vid den här tiden imorgon är jag framme i Odense. Jag kan inte sätta ord på den oro och den förväntan som jag går och bär runt på inför de följande fyra dagarna. Men vid den här tiden imorgon vet jag hur jag reagerar den här gången…

Det är sex och ett halvt år sedan jag sist befann mej i Danmark. På sex och ett halvt år har det hänt mycket i mitt liv och jag har förändrats väldans. På lördag kommer jag att träffa många av dem som hjälpte till att forma mej till den jag är idag. Återigen kommer jag att ha flera av mina sambos från 1998/99 omkring mej. Det känns märkligt, men jag längtar.

De senaste veckorna har jag drömt på danska, pratat med mej själv på danska och knappt ens tänkt på det. Imorgon vid den här tiden är jag med Rikke och hämtar hennes son i børnehaven.

Dagens metropol IX: Bommersvik.

Bommers var lika vackert som alltid. Det har varit intensiva dagar med bra människor, långa diskussioner, kloka idéer, andra idéer, massor av mat och lite till. Trots allt detta var min egen utflykt det absolut bästa. Timmarna med S. flög förbi. Jag ser verkligen fram emot när vi kommer att bo i samma stad igen. Även lunchen med N. var mycket trevlig.

Men kortfattat; borta bra, men hemma bäst.

Ta-daa!

Äntligen. Den där hemligheten jag hade så grymt svårt att hålla i början av veckan behöver inte hållas hemlig längre. SSU kommer att hålla sin 34:e förbundskongress i Örebro i augusti nästa år.

Jo, det är alldeles sant. Vill du läsa mer om den strålande nyheten kan du göra det exempelvis här, här och här.

Höst.

Två veckor går alldeles för fort och jag är tillbaks på jobbet, full av nya krafter, ny vilja och nytt pepp. Idag har jag, sakta men säkert, tagit tag i min sjukt stora mejlskörd. Nödvändigt, men inte helt kul.

Jag är inte riktigt med på månaden, det känns som slutet av augusti snarare än mitten av oktober. Sommaren gick väldigt fort, värmen blev delvis kvar och jag har nyss kommit tillbaks från semestern. Men antar att jag just fått en nystart, trots att det redan är en bit in på hösten.

(Bilden föreställer för övrigt en vacker trädkrona i Sandviken. Under mina två veckor har jag varit där, i Jarse, Ljusdal, Gävle och en kortis i Örebro.)

Lite kort om valet.

Självklart känns det här med valresultatet inget vidare. Jag är en av många som har jobbat hårt de senaste månaderna, träffat massor med människor och pratat politik på alla möjliga sätt (med bönder på bönders vis och med lärde på latin, ungefär). För att jag vet att ett borgerligt Sverige är ett kallare och råare Sverige och att det blir sämre för de flesta när klyftorna ökar. Nu återstår det att se hur illa det kan gå på fyra år...

Naturligtvis önskade jag att det hade gått på annat sätt, men nu blev det så här. Dessutom finns det en del ljus i mörkret, såsom att vi vann landstinget och kommunen (antagligen i kommunfallet, förhandlingar med ett velande miljöparti pågår). Som att förstagångsväljarna ville ha en röd regering. Som att i flera av de bostadsområden (i Örebro) där vi lagt mycket tid och kraft har både valdeltagandet och våra siffror höjts rejält. Som att SSU:arna i länet varit både många och enastående, att vi har värvat gott om nya medlemmar och att de flesta är taggade till tusen - både på verksamhet och på nästa valrörelse. Vi är starkare än på länge och vi ger aldrig upp.

Tårar och tröstande upptog stora delar av min söndagkväll, men det känns lättare nu, med några dagars perspektiv. Om inte annat för att jag fått sova ut, ta det lugnt, ha fjärilar i magen och vila bort förkylningen. Plus att min semester är på ingående.

Hur man valspurtar förkyld.

Esberitox. Vademecum. Ibumetin. Curita. Nässpray. Nivea. C-vitamin. Varm mjölk med kanolds. Näsdukar. Kaffe. Apelsiner. Red bull. Vatten. Adrenalin. Vilja. Värme. Underbara SSU:are. Fina partister. Viktiga samtal. Och ännu mer vilja.

Nu ska jag sova en tjugo minuter innan det är dags att gå upp till vår sista nattöppna valstuga. Natten till idag blev det två och en halv timmes sömn och under dagen har jag knackat dörr i över nio timmar så vilan behövs. Vi ska vara med ända in i kaklet.

Om du ännu inte har bestämt dej, tänk efter ett varv till på vilka väderingar du vill ska styra Sverige. Förhoppningsvis kommer du (och många andra) fram till att det blir bättre för oss alla om alla får vara med. Såg en bild idag där två soldater höll sina gevär mot huvudet på en kille. Bildtexten var "Det finns ursäkter för att inte rösta - vad är din?"