Sådana här goda nyheter hamnar oftast i skymundan...

TT-notis från gårdagens morgontidning.

Tillykke med det Danmark!

Det er et yndigt land...

Lite sent på den här nyheten, men förra veckan blev Dansk Folkeparti dränkta i kakor, främst citronmånar. Detta på grund av att de skrivit i sin medlemstidning hur det slutat serveras saft och kakor på sjukhusen för att de stora invandrarfamiljerna äter upp allt "till de etniskt danska patienternas stora missnöje". Problemet var bara att läkarna inte alls förstod vad de pratade om. Och det kanske var liiite dumt att lyfta fram just BB-avdelningen på Köge sjukhus som ett skräckexempel, med tanke på att någon sådan avdelning inte har funnits på det sjukhuset på åtminstone tjugo år.

Några fyndiga danskar startade facebook-grupperna "Send en citronmåne til Dansk Folkeparti" (i nuläget 17315 medlemmar) och "Indsamling af kage til brugere af det danske sygehusvæsen" (som just nu stöds av 14436 personer). Därefter började kakorna strömma in till Christiansborg. 200 citronmånar och en hel del annat kom bara under första dagen. Se ett bildspel här.

Min kompis A. är polis i Köpenhamn. Han ingår tydligen i en specialstyrka nu under Cop15 som har hand om säkerheten i samband med demonstrationer. Jag följer det dagliga jobbet på Facebook och än så länge lyser kravallerna med sin frånvaro.

Häromdagen hade åtta demonstranter sjungit fredssånger och det var "kun hyggeligt" (= bara mysigt). Dagens: "50.000 demostranter er intet problem for verdens bedste checkpoint! - Slet ikke når de er fredelige og kun brænder deres egne klimaskilte af..."

En av mina medhjälpare imorgon.

Praktikprat.

Dagens två lektioner gick bra, den med sjuan tycker jag själv var toppklass. Just nu längtar jag tills onsdag då det finns tid att sätta sig ner och göra en ordentlig planering för veckorna som kommer. Och fundera på när examinatorn ska komma och hälsa på...

Morgondagen blir ett riktigt kraftprov. Fem lektioner och inte mycket till rast och förberedelsetid emellan dem. Det går i ett kör från 08.20 till 15.10. Kul ska det bli och om jag kommer igenom det med humöret i topp behöver jag nog inte oroa mig för tisdagarna i forsättningen.

Roligast av allt är att jag ska ha en dansklektion imorgon. På högstadiet läser man nordiska språk och i min skolas planering ligger norska i åttan och danska i nian. Tanken är att det ska bli film, musik, högläsning och en titt på logiken bakom det danska räknesystemet. Snacka om risk för överplanering...

Selv tak.

Det är lustigt att jag fortfarande har danska influenser i mitt språk, jag trodde de flesta av de resterna var borta för länge sen...

I början av gymnasiet var det tämligen vanligt att jag fick tillbaka skrivuppgifter med frågetecken och kommentarer av typen "Detta ord finns inte på svenska, men jag förstår vad du är ute efter. Danska?"

Idag frågade min kollega varför jag nästan alltid säger "själv tack" istället för "tack själv" till kunderna. När han frågade fick jag ju änka efter och småskrattande medge att det troligen var en dansk influens. En rätt djupt rotad sådan uppenbarligen.

Efter den bedrövliga matchen igår gjorde jag ett försök att förebygga skadeglada danska sms genom att vara den första att skicka. Jag gratulerade och skrev att jag hoppades de gjort något roligare med sin lördagkväll än att slösa den på en värdelös match.

Här är ett av de talande svaren jag fick:
Ha ha, jeg tænkte faktisk lige på dig! Det var jo en fornøjelse at se fodbold i aften :) godt at høre fra dig min yndlingssvensker.

Att säga att matchen var ett nöje var väl att ta i, även för de på den vinnande sidan... Den var riktigt trist, men stämningen på interpool var god även om det får medges att den dalade mot slutet.

Folks fotbollströjor åkte av väldigt fort efter matchens slut. Apropå nationaldagen såg vi fyra personer som hade blå-gula tröjor på sig igår - alla de fyra hade någon annan sorts bakgrund än helsvensk. En av dem var min kompis Jon, som suckade lite "Well, it's not exactly 4th of July here" när vi frågade om han tyckte att han hade bytt ner sig nationaldagsmässigt. We got his point.

Dagens metropol XIII: mit kære Glamsbjerg.

Nu är jag på väg från skolan in till odense. I en bil tillsammans med Elisa och Rikke, två av mina gamla sambos. Märkligt, men roligt.

-

Huset på bilden har jag bott ett år i. Ett år för tio år sen. Ett år som, kanske mer än något annat, har gjort mig till den jag är. Att vara tillbaka var roligt, men ja... märkligt. Inte lika känslosamt som jag kanske hade trott att det skulle bli.

Bittert är det allt att kameran fick slut på batterier rätt omgående. Vi hade så kul igår att jag glömde sätta dem på laddning över natten. Tur att jag åtminstone har en hyfsad kamera i mobilen.

Dagens metropol XII: København.

Dagen har spenderats runt om i den vackra danska huvudstaden. På bilden syns turistghettot Nyhavn, där jag bara var ner och vände på en promenad. Det var alldeles för många skånska röster där för att jag skulle lämna mig bekväm...

-

København som alltså är dagens metropol behöver väl knappast någon närmare presentation. Den danska huvudstaden är charmig och fin på många sätt. Alla de olika stadsdelarna har sin egen distinkta charm, ifrån Vesterbro över City till Nørrebronx. Lika säker som jag är på att jag inte vill bo i Stockholm, lika gärna skulle jag bo i Kbh om chansen uppstod.

Det har varit en fin dag på alla sätt, som nu ska avslutas på ett vårigt blommande Tivoli. När jag kommer hem ska jag komplettera med vackrare bilder, för så här genom mobilen kan jag bara skicka en i taget. Kan i hygge jer indtil videre?

Nu räknar jag ner.

Om en vecka är jag inne i Odense, förhoppningsvis efter en lyckad jubileumsdag ute på skolan. Odense! Svårt att förklara hur det här inte känns verkligt, men snart... snart är jag där igen.
-
Förresten har jag hittat världens bästa funktion på min nya mobil. En t9-ordlista som gör att jag kan skriva sms på danska utan att behöva knappa in varje ord bokstav för bokstav och ordlistan innehåller även alla de danska bokstäverna.
-
Just nu messar jag en del med Danmark och avslutningen på det senaste inkommande danska messet sammanfattar mina känslor rätt bra: Glæder mig rigtig, rigtig meget til at se dig igen, søde.

Så har jeg mine billetter!

Den senaste timmen har jag ägnat åt att boka biljetter. Det skulle bli ett snabbt köp, men visade sig vara inte så enkelt som jag trodde att bara boka. Finns ju så många alternativ på hur och när man kan åka tåg (Nattåg? Morgontåg? Eftermiddagståg? Kanske expressbuss?) och så fasligt mycket dyrare är det heller inte att flyga (Kanske kan det vara värt det? Åtminstone en väg?)

Efter att ha bestämt och ombestämt mig har jag nu i alla fall bokat biljetter till Danmark i mitten av maj och det känns spännande och märkligt. Det är tioårsjubileum på min gamla skola och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera på att återse alltihopa; skolan, de gamla vännerna, lärarna...

Det blev tåg bägge vägarna. Hemvägen hade jag gärna flugit, men då saknades bra anslutningar från Arlanda. På väg ner var det inget snack - jag måste ställa in mig på att det närmar sig och därför behöver jag få se landskapen utanför fönstret, tåget som kör över Öresundsbron och den danska vårkvällen som välkomnar mig.

TV3 börjar sända danska 2900 Happiness på måndag och jag har nyss tittat på smygpremiären, som sändes tidigare i veckan. Serien verkar rätt lovande och eftersom jag är svag för det danska språket har den ett bra utgångsläge för att bli något av ett måste. Om jag har tid och ork att stå ut med de ständiga reklampauserna kanske det blir den första serie jag följer på länge.

Den småmärkliga titeln förklaras av att 2900 är postnumret till Hellerup. Det är ungefär den danska motsvarigheten till Danderyd.

Dagens visdom.

Tingenes tyranni (Livsfilosofisk gruk)

[[Av Piet Hein]]

Jeg går og gør orden i 10.000 ting,
som jeg mente tilhørte mig.

.

Midt i mit slid, ved et tankespring,
sættes et dystert problem i sving:
Ejer jeg dem eller ej?

.

Sandheden ligger vel deromkring,
At ejer du mere end 8 ting,
så ejer tingene dig.

T.T.T.

T.T.T. - Erindringsvers
[Dikt av Piet Hein]

Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg dagligt må se.
det manende tankesprog:
T.T.T.

Når man føler hvor lidet
man nåer med sin flid,
er det nyttigt at mindes, at
Ting Tar Tid

Lite kort om danska betyg.

I sommar har jag försökt följa "Sista terminen", en dokumentärserie om en dansk niondeklass och deras sista veckor i nian. När jag har tittat har det varit mycket fokus på femtonåringarnas funderingar inför framtiden, deras sökande efter sig själva och så har en hel del handlat om kulturkrockar.

I det sista avsnittet var det dags för examensprov och nervositeten var påtaglig. Att mycket stod på spel förstod man av stämningen. Eftersom jag själv har varit i deras kläder förstod jag känslan och fick mej nästan en liten nostalgikick.

I den danska grundskolan får eleven flera betyg i samma ämne; ett "standpunktskarakter" som summerar hela terminens prestation och sätts av ens ordinarie lärare samt ett "prøvekarakter" som bedömer hur man klarade examensprovet och som sätts av den lärare (helt oberoende, oftast från en annan skola) som genomför själva provet.

Dessutom får man skilda betyg för sin skriftliga och muntliga prestation, åtminstone när det gäller danska, matte, engelska och övriga språk. Om man exempelvis tittar på mitt betyg från 10. klasse har jag två betyg i skriftlig engelska; ett för terminen och ett från examensprovet samt två betyg i muntlig engelska; ett för terminen och ett från examensprovet.

Det finns saker i den danska skolan som svensk skolpolitik skulle kunna lära sig av. Det här med att ha examensprov som bedöms av oberoende lärare är en sådan sak. Det är som en inbyggd instans för att undvika godtycke och orättvisa med betygen. Det kan vara på sin plats att påminna om det uppmärksammade fallet från i våras, där några Gävletjejer fick från IG till MVG på exakt samma uppgift.

Danmark på väg ut ur Irak.

I kölvattnet av att Storbritannien tar hem stora delar av trupperna från Irak har även Danmark bestämt att det är dags att ta hem soldaterna.

Statsminister Anders Fogh tyckte, så sent som i Folketingets öppningstal (för några månader sedan), att den danska insatsen i Irak var en mycket viktig del av den kompromisslösa kamp mellan tyranni och frihet som pågår. Senare har han mjuknat något och sagt att det kanske kunde bli tal om ett tillbakadragande under 2007, oppositionen har krävt klara besked och nu har han så preciserat sig närmare.

Politiken skriver: "Om Anders Fogh hade hållit fast vid den danska inblandningen, när en stor (och ökande) majoritet av danskarna är emot densamma, hade han inrikespolitiskt fått betala ett allt högre pris. Danmark och de danska soldaterna kan skatta sig lyckliga över att vår statsminister inte är lika envis som Bush. Den egentliga förklaringen är att Anders Fogh vill bli omvald, medan president Bush inte kan ställa upp i nästa val." (min översättning)

BT skriver också kritiskt: "Om det inte sker mirakel i Irak under de kommande åren kommer kriget och alliansen med Bush att lämna fula fläckar på den, i övrigt förnuftiga, danska utrikespolitiken långt in i framtiden" (min översättning)

Det finns naturligtvis mycket mer sagt om detta. Läs exempelvis Politikens sammanställning av vad de stora tidningarnas ledare säger.

Danmark har tillhört koalitionen bakom kriget sedan det startade för snart fyra år sedan och haft runt 450 soldater i Irak. Min vän A. är en av de soldater som har tillbringat ett halvår i kriget. De historier jag hört sedan han kom hem hade jag kunnat vara utan. Situationen i Irak var akut då - och den är det fortfarande. Men nu är de danska soldaterna på väg därifrån. Förhoppningsvis fortsätter Danmark som land att ta ansvar för vad de varit med om att starta.

Shopping från den korta turen.

Trots allt fick jag med mej lite saker hem. Mest handlade det om mat. Gott om pålægschokolade, krymmel, remoulade, lite julebryg, m&m'er, kirsebærsauce, rugbrødsmadder, småplock från Matas.

Dessutom en bok och en superfin mörkgrön väska från en sidogata till Strøget. Lite gratistidningar plockade jag naturligtvis med och av R. fick jag en alldeles enastående CD fylld av Kashmir och The Pockets. Den har gått varm sedan jag kom hem igen.

Apropå mat hade jag inte riktigt tänkt på hur klurigt det var att vara vegetarian i Danmark. Kammade noll i mataffärerna och hittade inte en enda vegmacka på hela Hovedbanegården. Konstigt att jag hade förväntat annat av landet där man köper flæskesvær (knapertorr fläsksvål) i chipshyllan och äter som snacks.

Regnet smattrar mot rutan och det går tuggummisegt med det mesta just nu. Ringer folk som inte svarar och datorn gör inte heller som jag vill. Klockan har sprungit iväg, lunch har jag inte ätit än och det har kommit mycket emellan mej och det nödvändiga.

Men jag har egentligen ingen anledning alls att klaga – ingen alls. Vid den här tiden imorgon är jag framme i Odense. Jag kan inte sätta ord på den oro och den förväntan som jag går och bär runt på inför de följande fyra dagarna. Men vid den här tiden imorgon vet jag hur jag reagerar den här gången…

Det är sex och ett halvt år sedan jag sist befann mej i Danmark. På sex och ett halvt år har det hänt mycket i mitt liv och jag har förändrats väldans. På lördag kommer jag att träffa många av dem som hjälpte till att forma mej till den jag är idag. Återigen kommer jag att ha flera av mina sambos från 1998/99 omkring mej. Det känns märkligt, men jag längtar.

De senaste veckorna har jag drömt på danska, pratat med mej själv på danska och knappt ens tänkt på det. Imorgon vid den här tiden är jag med Rikke och hämtar hennes son i børnehaven.

Veckans finaste sms.

Ja. Skal vi holde det hemligt? Tror du jeg kan?

.

Det här avslutade en serie sms mellan R. och mej igår.

Nu har vi en hemlighet igen. Det är väl sju år sedan sist...

Nationaldagar.

Idag är det alltså nationaldag, en röd sådan. Har glömt det hela dagen, men det var grymt skönt att vara ledig. Har inte gjort jättemycket, men nu ska jag snart pysa iväg och sitta i solen (samt försöka undvika att starta bråk, vilket jag tror går super.)

Förresten firades grundlovsdagen i Danmark igår. Förra veckan åt jag på Den danske kro här i stan. Det var precis så gott och så flottigt som jag mindes det, även om jag inte åt smörrebröd. Är fortfarande trött på det, trots att det gått snart sju år. Ska aldrig mer äta samma sak till middag under ett års tid.