Tips inför morgondagen!

Söndag kväll = fyrverkerikonsert i Regementsparken. Det brukar kunna vara quite something special.

Som Smurfhits. Fast gulligare.

Soundtrack fredag: jag ska dansa fastän hjärtat brister...

Det här är vad jag nynnar på just nu [nytt försök]

-

"Well, that is because we haven't written a four chord song."

...

-
jag vet vad som måste göras

ändå sitter jag kvar här

i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
-

Hur det går med förkylningen?

Tja, än är jag inte riktigt bra. Det går framåt, men med minismå steg. Hade lite fix att göra vid datorn och har nu suttit här en kvart ungefär. Det var tydligen maxgränsen för nu är jag lite yr igen. Ska ta en kopp förkylningsthe, en alvedon och sedan avsluta dagen och hoppas på att vakna upp piggare och fräschare imorgon.

Men i övrigt säger jag som Celia Cruz med flera... I will survive.

Som sagt...

... så spelade Winnerbäcks sommarturné i Jarse i torsdags. Förutom huvudnumret själv ingick Laleh, Ane Brun, Dundertåget och Love Antell i priset. En riktig helkväll med andra ord. Nästan lite väl lång om man inte gillade alla artisterna. Alltihopa ägde rum på Stenegård, denna fantastiska plats som gör sig så bra även för konserter.

-

Egentligen hade jag velat ta en bild lite uppifrån som visade den vackra miljön, hur scenerna stod uppbyggda med kyrkan och bergen som en målad kuliss i bakgrunden. Men det var så himla mycket folk att jag aldrig hade hittat mina vänner igen om jag hade gett mig av på en utflykt till övre plan. Här är ändå ett sorts bildbevis på en del av stora scenen och kyrktornet.

-

Det sägs att det hade sålts närmare sextusen biljetter. Det är alltså dubbelt så många som det finns invånare i byn. Coolt som tusan. Och som lokalpatriot vet jag ju att det var mer sanning än publikfrieri när Winnerbäck sa att han inte hade spelat på någon vackrare plats under den här turnén. Naturligtvis har han inte gjort det - eftersom det troligen inte är möjligt att hitta en sådan i Sverige...

-

...

En tredjedel av den jag var går hem

för en är krossad, en är din.

Det här är slutet på vår film.

Från och med du.

-

Jag blir aldrig samma.

Från och med du.

-

Oskar Linnros sommarhit "Från och med du" har några smått fantastiska textrader. Låten i sig är inte mer än okej. Därför kan jag verkligen önska att jag tyckte den här låten var bättre än den är. Eller så är det bara det att den blivit sönderspelad.

Jag är ingen soldat, jag har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå. Ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still...

Tydligen väljs Svensktoppsjuryn ut med hjälp av SIFO fö att bli representativ. Jag fick ett vykort med röstningskoder hem till brevlådan nu i veckan och får nu under fyra veckor "vara med och spegla hela Sveriges musiksmak". Men med tanke på att det mest fanns schlagerlåtar att rösta på vet jag inte hur mycket min musiksmak egentligen hade att göra med själva röstandet...

-

Två saker är dock helt säkra. Att det är bittert att jag får vara med i juryn bara två-tre veckor efter att Engmans kapell utmanade. Och att det kändes aningen tamt att lägga någon som helst tid på Svensktoppen som musikfenomen dagen efter Hoffmaestro & Chraas fantastiska konsert på Maxim.

-

En stund i kyrkan kändes som ett bra sätt att koppla bort den monumentala stressen från en löningshelg på jobbet. Och efter kvällens konsert tycker jag mig nog ha konsumerat tillräckligt med finkultur för det kommande halvåret eller så där...

På den suddiga bilden syns Sandvikens Vokalensemble och Staffans Motettkör framföra Bachs "Johannespassion" ihop med solister och delar av Gävle Symfoniorkester. Storslaget är bara förnamnet.

Det är varning för ras...

-

Det är varning för ras

Gå så försiktigt du kan

Inga tanklösa, menlösa ord

Ingen felaktig fras

Varning för ras

-

Ikväll spelar självaste Kent i Läkerol Arena. Om det är något band från mina ungdoms dagar som jag hade velat höra live så är det just Kent. Egentligen är det lite skumt att det aldrig har blivit av att jag bevistat någon konsert med Eskilstunabandet, men heller inte ikväll lyckades jag pricka in det. Nästa gång kanske...
-

There's no more rain in this cloud...

Detta är alltså ett (väldigt kort) klipp från i lördags. En liten bit av en låt som jag lyssnat otroligt mycket på genom åren.

På den här länken finns dock en hel liten youtubefilm med samma låt från fredagens konsert i Uppsala. It's kind of magic...

My sunshine has come

And I'm all cried out

There's no more rain in this cloud

-

There's no hiding place

When someone has hurt you

It's written on your face, and it reads

"Broken spirit, lost and confused"

"Empty, scared, used and abused, a fool"

Oh, ain't it funny that the way you feel

Shows on your face (is written all over your face)

And the smile you used to wear

Seems a little bit out of place (tracks of your tears)

People oh, hold on - in time it gets a little better

-

What goes around, comes around

What goes up, must come down

Things you do, come back to you

Angie is in the house. Finally.

Mello i Sandviken.

Igår var det dags för mig och syrran att åka till Sandviken och se på Melodifestivalens genrep i Göransson Arena. När grannbyn får så fint besök vill man ju inte gärna missa festen...

-

Sammantaget kan jag konstatera att hela Melodifestivalcirkusen var mycket roligare live än det är i TV-soffan. Det var ingen dålig stämning som Sandviken bjöd på. Och det gäller inte bara folket i arenan, utan mer eller mindre hela stan - som var pyntad med snöfigurer, ljuspelare, ballonger och diverse glitter. Sandviken hade jobbat hårt på detta.

-

Musiken var av varierande kvalitet, men faktum är att de fyra låtar som jag tyckte kände starkast också var de fyra som gick vidare till finalen och andra chansen efter kvällens riktiga tävling. Men tja, det borde jag förstås ha bloggat om igår redan - eller ännu hellre borde jag kanske ha satsat en slant på dem. Speciellt Pauline, Eric Saade och Kalle Moreaus gillades av mig.

-

Men hur man än ser på det var mellanakten Glada Hudik-teatern bäst av alla inslag. Superbra låtval, charmiga och duktiga. De fick nästan också mest applåder igår kväll och en massa ballongviftande därtill.

Fint.

Knappt hann vi innanför dörrarna på Konserthuset igår förrän Gefle Dagblads reporter och fotograf hoppade på oss och ville ställa dagens fråga. Man kan ju inte gärna säga nej när man bara står där och väntar. Frågan som F. och jag fick var dock tämligen fånig. Det gick liksom inte att säga nej utan att framstå som en idiot, bara att säga ja på olika sätt. Men vi blev fina på bild i alla fall.

-

Hur som helst var galan för Haiti lyckad, trots sin evighetslängd på nästan fyra timmar. Det var mycket folk, 80 000 samlades in men framför allt var musikutbudet blandat och riktigt bra. Knappast oväntat tyckte jag att Engmans Kapell var bäst, både i sina egna låtar och när de kompade andra. Till och med sönderspelade Tommy Nilsson-låtar (läs: "Dina färger var blå") blir stämningsfulla med ett folkigt Engmans-arr.

-

Och om ni undrar vad jag egentligen tycker om sånt här så ogillar jag det amerikaniserade tänket där man gärna ger pengar till katastrofhjälp i tevemässiga katastrofområden samtidigt som man misstror långsiktigt och uppbyggande bistånd. Biståndsturism och skenhelighet är det värsta jag vet. Det blev jag allergisk mot i Bosnien. Troligtvis kommer min nästa ledare att handla om just det...

-

Vinstlott.

I dagens tidning står det att Pauline kommer vara jokern i Sandvikens Melodifestival. Yes! Med Pauline, Anna-Maria Espinosa och Andra generationen i startfältet känns det inte längre särskilt svårt att tro på succé för den här kvällen. Jag kommer vara nöjd och även syrran får minst en artist hon gillar i Andreas Johnson...

Tänk om?