Man förstår ju rädslan...

Oh snap!

Den här bilden valsar runt bland lite bekanta på Facebook just nu. Den är lite gammal (eller ja, allt är relativt... särskilt med tanke på att de vetenskapliga artiklar som vi hade i uppgift att läsa till dagens seminarium härstammade från 1970-talet).

Man borde oftare tänka så här...

...istället för att fokusera på det negativa. [Via Marie]

Som Smurfhits. Fast gulligare.

Glad tredje advent!

Glad andra adventshelg!

Det här är vad jag nynnar på just nu [nytt försök]

-

Regnet smattrar mot rutan och det går tuggummisegt med det mesta just nu. Ringer folk som inte svarar och datorn gör inte heller som jag vill. Klockan har sprungit iväg, lunch har jag inte ätit än och det har kommit mycket emellan mej och det nödvändiga.

Men jag har egentligen ingen anledning alls att klaga – ingen alls. Vid den här tiden imorgon är jag framme i Odense. Jag kan inte sätta ord på den oro och den förväntan som jag går och bär runt på inför de följande fyra dagarna. Men vid den här tiden imorgon vet jag hur jag reagerar den här gången…

Det är sex och ett halvt år sedan jag sist befann mej i Danmark. På sex och ett halvt år har det hänt mycket i mitt liv och jag har förändrats väldans. På lördag kommer jag att träffa många av dem som hjälpte till att forma mej till den jag är idag. Återigen kommer jag att ha flera av mina sambos från 1998/99 omkring mej. Det känns märkligt, men jag längtar.

De senaste veckorna har jag drömt på danska, pratat med mej själv på danska och knappt ens tänkt på det. Imorgon vid den här tiden är jag med Rikke och hämtar hennes son i børnehaven.

Veckans finaste sms.

Ja. Skal vi holde det hemligt? Tror du jeg kan?

.

Det här avslutade en serie sms mellan R. och mej igår.

Nu har vi en hemlighet igen. Det är väl sju år sedan sist...

Jag är så stolt.

Visst är det sent, men jag varvar ner lite innan jag ska sova. Det har gått i ett sjungande tempo de senaste dagarna, så det kan behövas.

Ibland är man extra stolt och just nu är ett sådant tillfälle. Klart att Karlskogaklubben rodde sin konsert i hamn, trots att det strulat längs vägen. Som jag sagt hela tiden löste det sig och blev strålande.

Trots att det varit mycket att styra idag har det varit en bra dag. Jag har sprungit runt med mobilkameran ungefär hela tiden (läs: tills batterierna tog slut). Se resultatet, i form av en hel del bilder här.

4-3 efter strålande vändning på Strömvallen.

Ibland så skräller det till även för lag som förtjänar det. Igår trollade Gefle fram en hemmavinst mot Malmö efter paussiffrorna 0-3, en kämpainsats och tre mål från Woxlin. Läs Arbetarbladskrönikan här. Särskilt gillar jag den här meningen:

"0-3 i paus mot Malmö FF, vars sommarsatsningar på 20 miljoner kronor motsvarar GIF:s årsbudget. 4-3 när det var slut."

Så enkelt är det. Det är, trots allt, inte alltid pengarna som styr...

Och apropå fotboll kan jag passa på att tala om att mitt Drömelvan-lag (Laget har nämnts kort innan) faktiskt gick och vann den liga där det deltog. Inte för att jag vet om det egentligen var någon bedrift, men jag är helnöjd med att min taktik gick hem. Den gick mest ut på att följa hjärtat (konkret; att prioritera hårt och sedan fylla på med italienare så mycket jag kunde). Ett vinnande koncept, som det skulle visa sig.

C'est beau. Parfois.

Det blir nog inte mycket bättre.

Varje gång jag hör att veckans/månadens/årets bild har utsetts tänker jag på en bild som fanns i LjusdalsPosten för några år sedan. Om jag någon gång fick utse ett sådant pris skulle den bilden vinna i princip oavsett motstånd...
-
LBK:s damer spelade i elitserien och mitt i säsongen blev pärlan Evelina (såklart en av de pärlor jag menade här) framröstad till Ljusdals Lucia. Lokaltidningen gör då ett reportage med rubriken "Lucia anfaller". På bilden står Eve på bandyplanen i en luciakrona med tända stearinljus, lucialinne och bandyhandskar och balanserar en bandyboll på en klubba. Varken bildkomposition eller journalistisk blir mycket bättre än så. Bjuder på en bit ur den nästan legendariska artikeln, som jag hittade när jag sökte i textarkivet häromdagen.
----------------------------------
Hjälm eller Luciakrona? - Hjälm såklart! Hjälmen är mycket skönare än luciakronan och så slipper man stearin i håret, säger Evelina.

LBK-stassen eller lucialinnet? - Det får bli LBK:s matchställ, de är dessutom nytvättade och luktar så gott, säger hon skrattandes.

Tror du att Lucia själv hade varit en bra bandyspelare? - Oja mycket bra, om hon hade haft eld i baken istället för i håret hade det i alla fall gått fort!
----------------------------------

PS. Ljusdals kommunalråd Sommen är med på Dagens Eko idag, om nya asyllagen. Antar att det kan höras hela dagen.

Nostalgia.

LjusdalsPosten kommer alltid vara det jag tänker på när jag hör ordet "lokaltidning". Alla läser den, den täcker allt väsentligt (plus en hel del annat) och den är ett självklart inslag i kommunens debatt och offentliga samtal. Exempelvis NA kan aldrig nå den täckningen och självklarheten (NA har förresten i dagarna tagit över ännu en av länets tidningar). Jag har växt upp med en tidning där du hittar allt ifrån reportaget om Agda, 85, som skottar sin egen snö till turerna kring kommunens budget via kultur och en överambitiös täckning av LBK. Dessutom finns nyheter från hela kommunen och mycket mer.

Nu blir det både lättare och roligare att följa med i vad som händer i Sveriges vackraste kommun, för äntligen har Ljusdalsposten snyggat till sin hemsida. Ett prenumerantlösenord underlättar mycket om man vill läsa mer än rubrikerna och ett sådant har jag fått låna.

Det där lösenordet gjorde också att jag kunde ägna en stund åt att söka i det numera lättillgängliga textarkivet. Så kul att läsa och minnas det jag glömt (och det jag förträngt)... och vilka bilder sen. Det finns gott om både texter och bilder. Jag har ju hunnit med en del; teater, politik, skola, priser, mer teater, student, musik, Bosnien, tal, miljö, praktik... För att inte tala om mina pärlor till vänner, de har gjort så många tuffa, härliga och bra saker. Att läsa och minnas gör mej så stolt över allihop och en dag som denna saknas ni mej lite extra.

På bilden syns Frodo, jag och Erik i en korridor på Gymnasieskolan.
Lite grynig bild, men det bjuder jag på. Those were the days...

När du tror att hela världen vänt ryggen åt dej, titta en gång till;
det är troligtvis du som vänt världen ryggen.

Klyschigt, men med en klar poäng.

Till A.

Jag letade fram en liten diktsamling av Piet Hein (som delvis fanns bland mina examenstexter) när vi hade pratat. Här är två söta dikter därifrån. Den första är till dej och den andra är bara så att du ska le lite igen...

------------------------------------
Et ord til opmuntring - huskevers
Hjertesorg er svær at bære.
Mavekneb kan værre være.
Prise lykken bør tilvisse
du som kun har een af disse.
------------------------
Kærlighedens almagt
Min ven N.N.
er gået rent på næsen
af elskov
til et overjordisk væsen.

Jeg mødte fabeldyret
selv forleden.
Ved Eros, venner,
stor er kærligheden.
---------------

Önskar att jag hade en digitalkamera - i så fall skulle jag visa hur ett lätt snöfall ser ut här i södra Sverige och hur det trots allt glimrar och glittrar på marken där de fåtaliga flingorna lagt sig. Skira och ömtåliga faller de just nu utanför fönstret. Jag är lycklig så att det spirar i hela kroppen. I brist på färsk snöbild får en småsuddig bild på bocken gå lika bra. Den är visserligen sedan förra året, men något säger mej att den ser ungefär likadan ut i år... om två veckor får jag se.