En sorts konstutställning.

Nu har det tydligen blivit dags för de olika bild- och konstkurserna att förgylla arbetsmiljön för alla oss som pluggar på Högskolan i Gävle igen. I vintras mobilbloggade jag en mysig bild med lite spontan konst som hade dykt upp i korridoren. En ljuslykta i tejp var det då.

Häromdagen märkte jag att det nu är någon kurs som är igång igen. De har fyllt hela den så kallade "Fårhallen" med konstverk av olika slag. Den här katten, som på något mystiskt vis har fästs på entrédörrarnas insidor, är ett myckte charmigt exempel på vad som just nu finns att beskåda.

Varje dag är som en konstutställning i miniatyr. Jag gillar't.

Det är varning för ras...

-

Det är varning för ras

Gå så försiktigt du kan

Inga tanklösa, menlösa ord

Ingen felaktig fras

Varning för ras

-

Så här ser tentasalen ut om man fotar den uppifrån, från ett grupprum på bibliotekets fjärde våning. Just nu sitter jag och försöker få in de sista böjningsmönstren, ortografiexemplen och periodmarkörerna. Runorna är jag dock helt säker på. Skönt det.

Det känns som att det var alldeles nyss jag hade en salstenta, men faktum är att det har gått en månad och klockan 9.00 imorgon är det alltså dags igen. Dags att (förhoppningsvis) klara hem poängen i svensk språk- och stilhistoria.

Ja, se det snöar...

...idag igen. Vilken överraskning! Idag snöar det dessutom tämligen ymnigt, vilket kanske inte framgår av filmsnutten. Hur som helst så sitter jag här och dagdrömmer lite om att för en enda dag slippa klä sig efter tio minusgrader. Slippa vinterskorna, mössan och alla klädlagren... Drömma går ju.

Filmklippet kommer från campus, närmare bestämt rakt ut från bibliotekets fönster. Där jag försöker hitta en gnista av engagemang för de fornsvenska textextrakten, vilket går så där... Men irritationen har minskat något - att titta på snön är ganska rofyllt så här från insidan.

En vanlig eftermiddag på HiG...

... så kan det här möta dig i korridoren. En klassisk snölykta konstruerad helt i tejp. Såna gånger måste man älska konst- och bildkurserna.

Mindmaps en masse.

Dagen före salstentan har spenderats i bibliotekets tysta läsesal, där jag tillverkat ett antal småkladdiga men färgglada minneskartor. Just nu känns allt som en röra i huvudet, men efter en cykeltur genom en nyregnad stad klarnar det förhoppningsvis.

Same procedure as last year...

Jag minns att jag även förra året var sjukt tveksam till huruvida jag skulle rösta i kårvalet eller inte. Samma sak i år. Inget alternativ känns tillräckligt seriöst för att lägga sin röst på och även i år är det ett gäng grabbar i tjugofemårssåldern som tampas om hur de ska spendera studenternas obligatoriska medlemsavgifter. Lägger men ihop alla kandidater på båda listorna är det 20 killar och 8 tjejer. Fram tills nyligen var alla tre arvoderade killar.

Varför jag tycker de är oseriösa? Exempelvis för att det ena alternativet inte kunde svara när jag frågade hur de skulle uppnå några av de grejer som de hade skrivit på sina flygblad. Det är lätt att tycka att det borde vara gratis för studenterna att åka buss, men hur ska ni arbeta konkret för det? Det andra alternativet håller en lägre profil, men verkar mest nöjda med nuläget och har också med löften som inte konkretiseras på sitt flygblad.

Jag håller med om att HÖRS restaurang- och cafémonopol är befängt, särskilt med tanke på det priser de håller. Däremot förstår jag inte hur de här kårvalslistorna ska åtgärda det, som de båda önskar. Dem jag pratade med trodde att Kåren kunde anordna en bojkott mot HÖRS och påverka priserna på så sätt. Om ni ärligt talat tror att det skulle funka säger jag bara: bring it on, vore ett kul experiment.

Alltså överväger jag starkt att bli soffliggare i årets första val.

Det är här jag är.

Något ont måste jag ha gjort - förra tentan på löradg kväll och den här på söndag morgon. Hur som helst, kommer så stor del som möjligt av dagarna innan dess att spenderas där jag är nu. I skolbiblioteket med den tjocka grammatikboken och totalt fokus som sällskap.

Studentvalsfarsen är på ingång.

Häromdagen såg jag några tveksamma affischer som gjorde mig upprörd. Studentkåren tänker lotta ut priser bland de medlemmar som utnyttjar sin demokratiska rättighet att delta i kårvalet. Nog för att det brukar vara sjukt lågt valdeltagande, men det känns som att the bottom is nådd med det här påhittet.

Innan har jag alltid försvarat kårobligatoriet, men för varje dag som går får jag en betydligt mer pragmatisk inställning till den frågan. Mitt förtroende för Studentkåren var redan innan detta mycket lågt (och då har jag försökt sätta mig in i vad de gör) och det är synd att vi inte har en studentfacklig organisation att räkna med på den här skolan, för ni ska veta att det behövs...

Fram tills nyligen tänkte jag faktiskt inte ens rösta i kårvalet, trots att en vänsterlista som ställer upp. Deras program har nämligen en hel del brister (till exempel är det rätt luddigt och ostrukturerat, för övergripande samtidigt som det missar flera viktiga frågor, inte konkret nog på viktiga punkter) och dessutom tvekar jag på att en eventuell vinst för dem kommer att innebära någon verkligen förändring.

Men nu har jag svängt och ska rösta trots allt. Fast i mitt fall är det nog mer än röst MOT sittande majoritet än en röst FÖR Kartellen.

Från krig till kunskap.

När Försvarsmakten flyttade värnpliktstjänstgöringen från Gästriklands residensstad rustades de tomma och pampiga lokalerna upp för Högskolan i Gävle. Sveriges kanske vackraste skolmiljö finns alltså på ett gammalt regementesområde, det före detta I 14.

För en vecka sedan återupptog jag studierna i samma gamla stenhus där min morfar, en gång i tiden, gjorde lumpen. När man tänker på det är just det sambandet faktiskt inte så lite coolt.

Några bilder från Sveriges vackraste lärosäte

Högskolan i Gävle såklart.