Förra veckan (10/4) skrev jag om hur Skolverket med hjälp av reklamfilmer försöker väga upp den allmänt negativa bilden av skolan som finns i medier och samhällsdebatt. På så sätt hoppas de kunna få ungdomar att se läraryrket som ett attraktivt alternativ när de gör sina utbildningsval. Och det behövs med tanke på att SCB räknar med att det kommer saknas 43 000 lärare år 2020.

Det finns även andra faktorer som kan förvärra lärarbristen. En olycklig sådan är att de nyutexaminerade lärare som inte får tag på en introduktionsplats kanske söker sig till andra yrken. Eller att de enbart får tag på lärarjobb som inte uppfyller kraven för introduktionsperioden och därmed aldrig kvalificerar sig för att ansöka om lärarlegitimation.

Jobb finns det, men de anställningar som nya lärare får stämmer inte alltid överens med deras utbildning. Och för att kunna komma i fråga för att få söka lärarlegitimation måste den nya läraren under introduktionsperioden i huvudsak undervisa i den åldersgrupp och de ämnen som finns i dennes examensbevis. Lärarnas Riksförbund menar att en stor andel av de personer som tog lärarexamen under första halvåret 2011 inte hade klarat det kravet om det hade gällt för dem.

Alla som tar ut en lärarexamen efter 1 juli 2011 ska göra ett introduktionsår med en utsedd mentor. Efter det året får du veta om du anses lämplig att arbeta som lärare. Det är rektorn som ska bedöma detta i enlighet med en diger checklista. Alla som det senaste året har fått ut sitt examensbevis är alltså beroende av att få tag på en introduktionsperiod inom rätt ämnen.

I dagsläget står fyra av tio nyutexaminerade lärare utan en introduktionsplats. När Lärarförbundet frågade 1500 nya lärare om hur deras arbetsgivare levt upp till kraven visar det sig att 60 procent har fått en introduktionsårsplats och att 47 procent (inte ens hälften) har fått en utsedd mentor. Av de nya lärare som har fått både introduktion och mentor har endast 31 procent fått arbetstid avsatt för mentorskapet.

När man ser till de många frågetecknen som fortfarande finns kvar blir det uppenbart att staten borde ta ett större ansvar för introduktionsåret. Skolministern borde säkerställa ett system där alla nyutexaminerade lärare garanteras ett ordentligt introduktionsår. Det ligger definitivt i statens intresse att alla som genomgår minst fyra års lärarutbildning också kommer in på arbetsmarknaden.

Tanken med att vilja underlätta för den nyblivne läraren att komma in i yrket är god. Problemet är bara att den delen av legitimationsreformen hamnade helt i skymundan av andra aspekter i legitimationscirkusen. När legitimationerna började strula så permanentades lärarstudenternas problematik i den döda vinkeln hos Skolverket och Utbildningsdepartementet.

Nu när lärarlegitimationerna har skjutits upp och därmed tillåts att genomföras enligt en mer realistisk tidsplan finns det kanske en öppning för dessa institutioner att även ta sig an lärarstudenterna?

Skolverket borde lägga minst lika mycket energi på att underlätta för nyblivna lärare att få tag på introduktionsårsplatser som de gör på att locka nya ungdomar att söka till lärarutbildningen. För de nyblivna lärare som inte ser någon ljusning i introduktionsårsdimman blir allt fler för varje gång en termin avslutas.

EVA ÄLANDER
Dagens ledaren i LjP och Söderhamnskuriren

Utan duktiga lärare skulle Sverige stanna.

Den svenska skolan är ständigt i hetluften på olika sätt. Politiker och medier har under flera års tid bedrivit vad som närmast kan ses som en svartmålning av skolan. Detsamma gäller läraryrket som sällan framhålls i positiva ordalag, vilket Skolverket nu vill ändra på.

I en serie hurtigt gulliga filmer får några svenska kändisar tacka och hylla lärare som betytt extra mycket för dem. På så sätt vill Skolverket visa att en lärare kan inspirera sina elever samt agera guide i kunskapsdjungeln och stadig stöttepelare i en turbulent ungdomstid. Det är ingen tvekan om att de här reklamfilmerna har rätt. Få yrken är mer omväxlande än lärarens och på få ställen i vårt samhälle får man chansen att betyda så mycket för så många personer.

Säkert har en del av kritiken mot svensk skola varit befogad. Dock gäller det inte allt, då den skolpolitiska debatten ofta går överstyr. Skolpolitikerna glömmer gärna att de varit delaktiga i att skapa den skola som de klankar ner på: med ekonomiska neddragningar, friskolereformen, kommunaliseringen, reformer som inte hinner implementeras och ständigt nya pålagor.

Få av de lärare jag träffat det senaste året har varit särskilt lockande ambassadörer för skolverkligheten. Visst gillar de sitt jobb, visst trivs de med eleverna och visst antar de pedagogiska utmaningar varje dag. Men de är också slitna och trötta eftersom regeringen, med Jan Björklund i spetsen, håller högt reformtempo på skolområdet. Det är ny skollag, nya läroplaner, nya kursplaner, ny betygsskala, ny (dessutom underfinansierad) gymnasieskola och cirkusen kring lärarlegitimationerna.

Lärarnas Tidning skrev nyligen om att 17 procent av de studenter som i höstas började på den nya lärarutbildningen redan har hoppat av. Avhoppen har därmed ökat med 30 procent i jämförelse med hösten 2010, som var det sista år som den gamla lärarutbildningen startade. Då ska man också komma ihåg att söktrycket har minskat stadigt de senaste åren. Så många av lärarutbildningarnas tillgängliga platser stod tomma redan vid höstterminens början.

Samtidigt förutspår SCB en kommande lärarbrist; över 43 000 lärare kommer att saknas redan om åtta år. Lärarutbildningarnas låga söktryck och ökande avhopp är därför något som angår oss alla. För utan duktiga lärare skulle Sverige stanna. Det skulle inte bli några fler forskare, inga fler mästerkockar eller arkitekter, inga sjuksköterskor, läkare eller bibliotekarier…

Det finns mängder av fantastiska lärare därute. Alla dessa lärare får sällan eller aldrig synas i debatten. Deras röster hörs inte i det offentliga samtalet. De blir istället oförtjänt måltavlor för debattörer som ifrågasätter deras yrkesutövning för sin egen vinnings skull.

Svartmålningen av skolan och lärarutbildningen, oredan i utbildningssystemet, lärarnas trötthet, lönenivåerna och en arbetsmiljö som lämnar mycket i övrigt att önska. Eftersom allting hänger ihop kan Skolverket göra hur många charmiga reklamfilmer de vill. Deras viktiga budskap kommer även fortsättningsvis att drunkna i den allmänna skoldebatten.

Först när lärarna börjar värderas lika högt i praktiken som de gör i retoriken kommer lärarutbildningen att locka tillräckligt med sökande för att avvärja en nationell lärarkris.

EVA ÄLANDER
Ledaren i LjP och Söderhamnskuriren 10/4

Läget på uppsatsfronten?

Jo då... Den blev klar (i relativt god tid till och med), är inlämnad och på fredag är det dags för opponering. Blir väldigt skönt när det här sista momentet är överstökat. Det är fem stycken uppsatser med på just min opponeringsdag och min är sist ut i ordningen...
-

.

jag skriver uppsats. det är ungefär så som det är.
-
-
-

Så här är det.

Om jag fick jobba oavbrutet på min uppsats skulle den ha potential att bli ganska... tja, fantastisk. Nu är det tyvärr inte så som livet ser ut och därför nöjer jag mig med ett godkänt betyg så att jag blir av med den. Om jag kommer att känna mig nöjd över produkten så tror jag att den nöjdheten främst kommer handla om att jag klarade av att leverera en 30 poängs uppsats utan att gå sönder på vägen.

Det är inte uppsatsen som är det stora problemet, utan det är allting runtomkring. Folk tycker nog att jag är lite jobbig att ha att göra med just nu. Vad de inte förstår är att allt jag har är min tid - i nuläget är det så att varje studietimme som jag lägger på annat måste jag försöka att ersätta på kvälls- eller helgtid. Vad jag då väljer att tacka nej till måste få vara en prioritering som jag äger... Eller jag försöker åtminstone, det är en pågående kamp varje dag.

Högst på önskelistan just nu står flera dagar med flöde. Dagar då jag får vara i min egen värld och bara sjunka in i skrivandet utan mejl, telefoner och massor utav inlevererade krav (rättmätiga och icke rättmätiga sådana) från andra. Ett annat fint alternativ vore om klockan kunde vridas tillbaka flera timmar... precis som i söndags. Mera vintertid, kan man få det?

Efter jobbhelgen har jag åtminstone beviljad semester fram till slutet av december. De helgerna blir lite vila och mycket skrivtid...

Dagens sockerhöjd.

Just nu är det, av flera anledningar, ganska motigt för många som jag gillar. Då kan man behöva pigga upp tillvaron lite. Tre tjejer gör ganska enkelt slut på ett sånt här paket (med ballerina mintchoklad) under en dag. Ett bra sätt att åtminstone starta dagen på rätt sida.

Kaffeinflation?

Sedan jag började plugga på Högskolan i Gävle så har priset på en liten kaffe höjts från 7 till 14 kronor, en fördubbling på bara några år. Så går det när ett enda företag har monopol på all servering. Nästan så att man kan omtala det som en kaffeinflation...

Apropå ämnet kom jag att tänka på en sak. I universitetets cafeteria i Madrid kostade kaffet en euro. Där fick man alltid sitt kaffe i en vanlig fin porslinskopp också. Det där med kopparna är en klar förbättringspotential för Prego (som cafét på HiG heter). Jag vill inte ens tänka på hur många kilo pappersmuggar (samt därtillhörande plastlock) som förbrukas varje veckodag... Miljösamvetet får mig och många andra att alltid packa ner termosmuggen.

Bättre sent än aldrig.

Ser att jag för rätt länge sedan lovade återkomma i bloggen kring begreppet "kladdkakepedagogik". Det välsmakande ordet snappade jag upp när jag fick följa med lärarlaget där jag gjorde praktik på en studiedag om den nya läroplanen.

Kladdkakepedagogik är alltså ett ord som myntades i samband med hemkunskapsämnet. Det är det som händer när eleverna får göra precis som de vill på lektionen. Risken finns att det skulle bli kladdkaka varje gång - som svaret på alla frågor - om högstadieeleverna fick bestämma innehållet på de lektionerna.

Det är inte alltid så att eleverna förmår att se ämnet i ett större perspektiv - det är en träningssak och lärarens ansvar. Tanken kan också översättas till andra ämnen med lite fantasi, även om det kanske inte blir lika tydligt.

Diskussionen i stort handlade om elevernas inflytande på utbildningen - vad som är möjligt och vad som bedöms omöjligt, var gränsen går och så vidare... Mycket intressant egentligen.

Många frågor om lärarlegitimationen

Lärarlegitimationen är en lovvärd nyordning, som förhoppningsvis sätter stopp för obehöriga lärare. Vi skulle inte låta en outbildad bilmekaniker serva bilen, men har under lång tid låtit outbildade lärare vara ansvariga för ungdomars skolgång. Det är inte konstigt att lärarnas yrkeskunskaper ständigt ifrågasätts, när personer utan relevant examen kan anställas i skolan på samma villkor som de som är utbildade lärare.

Det som, av förklarliga skäl, engagerar mig mest är vilka villkor som kommer att gälla för oss lärarstudenter på väg ut i verkligheten. Vi som blir försökskaniner i detta. Att våra examensbevis skulle bli värdelösa och villkoras med ett provår visste vi inget om när vi började. Jag tror att väl genomförda mentorskap blir en vinstaffär för alla, men är tveksam till om det går att locka fler till läraryrket genom att på det här sättet förlänga en redan lång utbildning.

Alla lärarstudenter som tar examen efter den första juli i år omfattas av det nya regelverket. Där godkänt provår är en förutsättning för att få ansöka om lärarlegitimation. Den nyexaminerade ska söka en tjänst som vanligt. När denne blir provanställd på den aktuella tjänsten får den samtidigt en mentor. Under provårets gång ska man ha tillgång till stöd från sin mentor och i slutet av året ska rektorn ihop med mentorn utvärdera huruvida den nyexaminerande är lämplig att arbeta som lärare.

Detta betyder att det inom några veckor kommer att finnas utbildade lärare som söker anställningar under de här premisserna. Men regelverket är ännu inte helt klart. Och det är inte finansieringen heller. Ingen tycks veta riktigt vad som gäller; inte vi lärarstudenter, inte kommunerna och friskolorna som ska anställa oss, inte lärarfacken och heller inte Skolverket.

Någon måste sätta ner foten och klargöra hur det här nya systemet ska finansieras. Kommer kommunerna att få statsbidrag för att kunna genomföra introduktionsåren ordentligt? Eller är tanken att det ska rymmas inom befintliga (och i många fall tämligen ansträngda) skolbudgetar? Kommer det i så fall att bekostas genom att ge en lägre ingångslön till de som gör provåret och därmed inte får utföra vissa arbetsuppgifter utan att handledas av en legitimerad lärare?

Skolverket har tagit fram en kompetensprofil som – i 23 punkter - definierar vad som är en skicklig lärare. Tanken är att det ska bedömas om den nya läraren uppfyller kravlistan i slutet av året. Vem som blir mentor och på vilket sätt ser i nuläget ut att vara helt upp till den enskilda rektorn.

Kommer alla utexaminerade lärare ens att få göra ett provår? Vilka villkor kommer att gälla för de lärare som blir mentorer? Vilken utbildning får de för att kunna utföra sitt uppdrag? Kommer villkoren för mentorskap att bli likadana över hela landet eller blir det lokala avtal som avgör?

Frågorna är många – och det utan att jag alls har berört problematiken för de tusentals lärare som hamnar i kläm mellan sin formella behörighet och den tjänst de i dagsläget är anställd på. Att lösa den situationen kommer också att kosta pengar, betydligt mer än vad som avsatts för det. På frågan vem som ska betala blir skolminister Björklund svaret skyldig.

Eva Älander

Gårdagens ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdals-Posten

Idag hände det något historiskt... För första gången någonsin har jag avvikit ifrån en föreläsning som kändes som en förolämpning mot min intelligens. Sånt som andra gör hela tiden, men som jag är för lojal och naiv för att göra. Jag tror ju oftast att saker kan bli bättre och att det finns en mening med kursernas innehåll... Trots att jag borde ha lärt mig att veta bättre. Särskilt den här terminen.

Det känns mycket bra dock - det enda jag ångrar är att jag lät en värdelös och ostrukturerad föreläsning ta upp en och en halv timme av mitt liv... Men det är sånt som händer. Kanske ger det mig energi nog att avsluta hemtentan ikväll? Let's hope so.

Jag har massor av plugg att göra. Jag har ingen studiedisciplin. Det är en mycket dålig kombination.

Idag har jag visserligen fått lite saker gjorda, men inte alls så pass mycket som jag hade planerat att göra. Det är lite stressande, men det ska väl lösa sig. Det är en ny erfarenhet för mig att vara mitt uppe i en tentavecka och inte ha en utstakad plan för hur jag ska genomföra den. Fredag och måndag är det som är dagarna för skarpt läge.

Men betygen spelar faktiskt ingen roll alls den här gången och det får bli som det blir. Hur det än blir så kommer det ju att bli bra. Jag vet ju det, men ändå blir jag stressad av hela alltet. Mañana, mañana funkar delvis, men lite stressande är det ändå.

Idag känner jag mig rätt trött och sliten. Hade önskat att jag vore lika stark som Pippi Långstrump. Minst. Och apropå Pippi så behöver jag få tag på en kortversion av något sympatiskt kapitel ur en Pippi-bok. Till en fullständigt meningslös skoluppgift som jag verkligen måste försöka styra upp innan helgen. Jag hade tänkt mig göra något på det här med när Pippi börjar skolan, men vi får väl se hur det slutar. Med eller utan pluttifikationsteorier.

Fredagkväll: framtidsfunderingar.

En sak som jag grubblar på just nu är lärarlegitimationen och hur det kommer bli. Lite hamnar jag mitt i skarven mellan de som får den automatiskt med sin examen och de som får ansöka om legitimation efter att ha jobbat ett godkänt introduktionsår. Otur.

Så här ligger landet. I framtiden kommer enbart legitimerade lärare att kunna få fast anställning och sätta betyg. Systemet med lärarlegitimation börjar gälla 1 juli 2011. Lärarstudenter som tar examen efter det datumet måste alltså fullgöra sitt introduktionsår för att ansöka om lärarlegitimationen. För att få göra introduktionsåret måste man hitta en lämplig lärartjänst (med den ämneskombination man är utbildad för) som varar minst ett år, söka den och bli anställd. Under det här första året undervisar man som vanligt och har samtidigt en annan lärare som mentor. Efter avklarat introduktionsår kan man ansöka om lärarlegitimation. Både mentorn och skolans rektor måste då intyga att du är lämplig som lärare.

För mig som, enligt planen, kommer att ta ut min examen i december 2011 (om jag väljer att nöja mig med högstadiekompetensen) eller juni 2012 (om jag väljer att läsa Svenska D när jag ändå håller på) är det hela alltså lite oklart.

Jag tippar att det inte kommer vara helt lätt att få en första tjänst. Dels för att det är svårt som nyutbildad, dels för att jag medför en extra kostnad för skolan då de måste betala en mentor också. Det kan tyckas som en liten kostnad, men det är inte orelevant - med tanke på vilka slimmade budgetar som många skolor lever med... Och vad händer om man inte blir godkänd av mentorn? Ska man göra om introduktionsåret då eller är man helt enkelt körd som lärare (efter minst 4,5 års utbildning och studieskulder)? Vad avgör egentligen om man är lämplig?

Lärarförbundet har samlat all info om lärarlegitimationen på den här länken. Bland annat har de där en särskild sida med information till lärarstudenter. Tyvärr blir jag inte mycket klokare av den sidan i nuläget, men det kommer förhoppningsvis fler detaljer senare.
-

Knappast någon nyhet...

Idag skriver Arbetarbladet om hur man kan göra för att lura SJ:s prissystem att hitta fram billligare biljetter åt en genom att välja en längre sträcka än den man egentligen ska åka. De har till exempel sparat 160 kronor på att boka en biljett Gävle-Stockholm från Söderhamn istället för Gävle.

Men det är väl knappast att betrakta som en nyhet? Så här har alla jag känner bokat biljetter sedan SJ införde sitt nya flexibla prissystem. Kanske beror det på att jag umgås med många studenter som har gott om tid att sitta och leta samt ett stort behov av att spara pengar.

Gävle-Stockholm var Sveriges dyraste tågresa för några år sedan, så det är inte konstigt att man letar knep att minska kostnaden. Mina bästa tips är att boka till Linköping eller Södertälje istället för Stockholm, det brukar man kunna spara in rätt mycket på. Ibland är det dessutom billigare att boka vuxenbiljett än studentbiljett, så även det är värt att dubbelkolla. Liksom det ibland är billigare att köpa vanlig biljett än sista minuten, även om det handlar om lika god/dålig tidsmarginal och samma tåg.
-

Jag har precis sökt kurserna till vårterminen. En av dem heter "Värdegrund för hållbar utveckling" och det är ju inte utan att man undrar vem på institutionen som lekte klyyschbingo när de skulle döpa just den kursen.

Man skulle kunna tro att jag ser fram emot att den kursen, men jag är faktsikt lite tveksam. Eftersom vi som går på Lärarprogrammet ofta har så väldigt olika utgångspunkter kunde man ju hoppas på spännande diskussioner om värdegrund, demokrati och jämlikhet.

Men min erfarenhet är att diskussionerna sällan blir särskilt bra. Det är svårt att diskutera barnfattigdom, missbruk, ojämlikhet med de som inte vill se att Sverige är ett klassamhälle och tror att all statistik om utbildning, hälsa, fattigdom, bostadssituaton osv osv i "Social rapport" beror på slumpen...
-

Bort från det livslånga lärandet.

Inför kommande hösttermin har antalet sökande till högskolorna nått en ny toppnotering med över 300 000 sökande. En tredjedel av dem sökte med betyg som är äldre än från 2003. Betyg som, trots höga snitt, i vissa fall var helt värdelösa. Tack vare de nya antagningsreglerna.

Ett slutbetyg från gymnasieskolan med MVG i samtliga kurser har länge gett snittbetyget 20,0. Men från och med i år så kan snittet bli högre än så. Om eleven fått de meritpoäng som delas ut till den som läst extra kurser i matte och språk med godkänt resultat. Därför är högsta möjliga snittbetyg numera 22,5.

Men meritpoängen ges bara till dem som har tagit studenten de senaste sju åren.

Höga betyg är ett måste för att komma in på många populära prestigeutbildningar. Om man vill bli exempelvis läkare, jurist, psykolog eller veterinär så krävs det högsta möjliga betygssnittet.

Efter första antagningsomgången inför hösten så hade 139 utbildningar enbart antagit sökanden med ett snitt som låg högre än 20,0. Det gör att personer som har tagit studenten tidigare än 2003 inte hade någon realistisk chans att komma in på dessa utbildningar. För alla konkurrerar i samma urvalsgrupp. Fast på olika villkor. 22,5 är mer än 20,0 – oavsett hur många mattekurser man har läst.

Men de nya reglerna slår inte bara ut de som vill bli läkare. De snedvrider även urvalet till utbildningar med mindre konkurrens om platserna. Några decimaler i betygssnittet kan vara det som gör hela skillnaden för den enskilde. Eftersom meritkurserna höjer hela snittet (och inte bara den enskilda kursen) så kan G i Matte B från 2010 vara värdefullare än MVG i samma kurs från 2002.

Det värsta är inte den administrativa orättvisan. Den skulle kunna rättas till med lite god vilja och några pennstreck. Nej, det värsta är den underliggande attityden. Att kommentarerna från ansvariga ger sken av att det inte är någon idé att plugga om man inte har kommit igång innan 26 års ålder. Att man då har försatt sin chans att gå vidare i utbildningssystemet.

Långt borta är tankarna om livslångt lärande och flexibilitet. Men med tanke på hur förtjust nuvarande regering är i att avskaffa, platta till och skära ner så borde ingen egentligen förvånas. Minns hur de har dragit ner på Komvuxplatser i långkonjunktur, avskaffat 25:4-regeln, pratat om att införa treterminssystem för att skruva upp takten i utbildningssystemet och föreslagit att man ska förkorta tiden som man kan få CSN-stöd. Och nu är alltså antagningssystemet omgjort så att det gynnar nybakade studenter som kunnat taktikvälja på bekostnad av de som passerat 26, utländska studenter och de som skaffat sig sin behörighet via Komvux.

En del har motivation nog att fortsätta direkt från gymnasiet till vidare studier. Men väldigt många har det inte. Och jag tror att de flesta mår bra av att ta ett studieuppehåll efter studenten. Lite verklighetskontakt och arbetslivserfarenheter gör en gott efter tolv år inuti skolsystemet.

Tar man examen som 30-åring så har man åtminstone trettiofem år kvar i arbetslivet. Men om man inte börjat plugga inom sju år från studenten så har man sig själv att skylla och är förbrukad i samhällets ögon. I alla fall vid den här höstens antagning.

Eva Älander

Dagens ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdals-Posten

Idag är det stora fixaredagen. Det finns en lång lista, men först av allt försöker jag få min CSN-ansökan inför hösten färdig, vilket inte är det lättaste då det krävs stämplar och intyg från folk som naturligtvis har semester några veckor till. Jag har de intygen jag behöver, men inte skrivna på de papper som CSN vill ha dem på. Alltså gör jag lite nödlösningar och hoppas att det funkar lika bra.

Det stora problemet är att alla mina sommarjobbstimmar kommer att betalas ut under andra halvåret i år (trots att vissa är intjänade under första halvåret) och att jag därmed rör mig i fribeloppstrakterna redan från början av terminen. Inte bra alls.

Eftersom CSN säger att jag är återbetalningsskyldig på min skuld trots att jag pluggar heltid blir jag tvungen att ta ut CSN-pengar vid flera tillfällen under terminen. Att jag har ett realtivt välbetalt sommarjobb där jag har förmånen att jobba i princip heltid är inte en fördel i nuläget. I värsta fall blir det en ekonomisk fråga hur många ledare jag kan skriva i höst. Skriver jag för många så får jag för mycket pengar in på kontot och måste därmed betala tillbaks på min skuld. Trots att jag har mindre pengar att röra mig med än vad jag hade haft om jag tog ut fulltids-CSN. Allt detta har jag ställt till med för att jag hoppade av en utbildning som var fel, tog några sabbatsår och jobbade innan jag hittade rätt och började plugga "på riktigt".

Att vi har ett CSN är fantastiskt. Om det inte vore för möjligheten till studiestöd hade jag aldrig börjat plugga överhuvudtaget. Det hade varit en ren omöjlighet. Men just nu står de lååångt ner på listan över myndigheter som jag förstår mig på och lika hööögt upp på listan över saker som försvårar min vardag.
-

Så...

Nu har jag antagningsbeskedet framför mig. Med stämpel, vicerektorns signatur och allt.

"Eva está oficialmente admitida en la Universidad Autónoma de Madrid en calidad de estudiante de intercambio a tiempo completo (mínimo de 15 horas semanales)"

Det kom ju inte direkt som någon överraskning, eftersom jag planerat för det ett tag. Men det här är ändå lite en "point of no return". Nu blir det av. Så nu är det bara att hitta kurser som funkar, fylla i en massa papper och leta rätt på ett boende som kan funka (någonstans i närheten av den gula eller gråa tunnelbanelinjen). Typ så - och i september blir det Madrid.
-

Så här ska man fira en skriven tenta.

Nu ska jag äta gottis på Java med M. och M. Vad gäller tentan tror jag att det i alla fall gick hyfsat. Pajen kanske inteser superkul ut, men efteråt blir det cheesecake. Nu blir det nog lite mindre språkprat här ett tag. Kanske.

-

Fredag.

Pluggat åtta timmar idag. Stenhårt.
Ensam i ett grupprum hela dagen.
En kvarts lunchrast och en kvart för fika.
Utanför fönstret regnade det oavbrutet.

Det här kan mycket väl vara min sista salstenta.
Men jag vet inte om jag har tillräckligt med koll.
Känner mig inte nog förberedd på alla termer.
Men lördag blir det hur som helst imorgon...
-