Mamma mia!

Idag har jag varit på musikal. Och en rätt bra sådan också.

Klassen som mitt mentorsbarn går i har under våren jobbat med en musikal uppbyggd kring ABBA-låtar. Ett koncept som använts förr kan man tänka, men här var det inga pappor som skulle hittas eller hotell som behövde räddas. Femmornas musikal handlade istället om hur de flyttat från en skola till en annan (på grund av skolnedläggningar och annat). Trist ämne som de ändå glammade till rätt bra med sång, dans och lite teater.

Roligast var de låtar när killarna och tjejerna sjöng varsina partier och refrängen tillsammans. Killarna, på väg in i målbrottet, tog i men lät inget vidare. Tjejerna sjöng jättevackert men tyst och lugnt.

Och naturligtvis tappades det både texter och koncentrationer. Naturligtvis var inte en enda kille med och dansade. Naturligtvis fånades det en del i bakgrunden. Naturligtvis pratade 75 % av skådespelarna så tyst att man fick gissa sig till vad de sa.

Men hej, jag tänkte knappt på nåt av det för de är elva år gamla och de var jätteduktiga. Uppenbarligen var jag lika en tacksam publik som vilken random förälder som helst i den dekorerade gympasalen.