Mindre Norrland utan Maud?

I spåren av att Maud Olofsson har meddelat sin avgång kan man fråga sig vad som kommer att hända med Centerpartiet. Siktar de på att återerövra landsbygden eller föredrar de att fortsätta positionera sig långt bort ifrån sin historiska väljarbas?

Säga vad man vill om Maud Olofsson, men en sak som hon har tillfört riks- och regeringspolitiken är ett norrländskt perspektiv. Kanske inte på ett sätt som konkret har märkts av, men ändå. De som nu nämns som tänkbara efterträdare på centertronen kommer från Stockholm och Småland. Utan Maud så kommer det inte att finnas en enda partiledare med ursprung norr om Stockholm.

Om Maud dessutom kliver av ministerjobbet så blir en stor del av landet utan representation i regeringen. I dagsläget är Olofsson den enda av regeringens tjugofyra ministrar som bor i de två tredjedelar av landet som ligger norr om huvudstaden. Med andra ord bör vi kunna vänta oss ännu mer huvudstadsfokus och storstadsperspektiv på rikspolitiken framöver.

Under den senare delen av Olofssons era har Centerpartiet satt Alliansen främst och är inte längre ett tydligt eget alternativ.

I höstens val handlade resultatet snarare om överlevnad än om nivåerna från det glada 70-talet när Centern var landets näst största parti. I valet 1973 fick partiet exempelvis 25 procent av rösterna. I SCB:s partisympatiundersökning från maj i år var Centern snubblande nära riksdagsspärren med 4,5 procent av väljarstödet.

Den fråga som besvikna centerväljare brukar framhålla som vad de främst ogillar med nyordningen är energifrågan. Partiet har övergett ett kärnkraftsmotstånd med långa anor med förklaringen att det var nödvändigt att ta ansvar för landet . Trots att vad de i praktiken åstadkom var att bryta upp en stabil blocköverskridande överenskommelse med miljöperspektiv. Just denna kovändning visar på den slitning som utgör partiets identitetskris. En kris som utspelar sig någonstans mellan trogna landsbygdsväljare och livsstilsalternativet stureplanscentern.

För tillfället profilerar sig Centern på att prata om Sveriges framtid som matland vilket konkretiseras i förslaget om gårdsförsäljning; att alkoholhaltiga drycker ska få säljas lite var som helst och av vem som helst. Landsbygdsminister Erlandsson har den senaste tiden invigt saker och lagat mat i spåren av detta, men förslagen från hans sida är lätträknade.

IT-minister Hatt är en av de mest okända i hela regeringen och vad hon gör är tämligen höljt i dunkel. Miljöministern Carlgren å sin sida tycks främst pyssla med att försöka undvika att bemöta EU:s kritik om Sveriges vargpolitik.

Tio år har gått och det Maud lämnar efter sig är ett parti i identitetskris. De har gått från att vara borgerlighetens gröna röst till ett allmänliberalt alternativ utan särskild profil. Numera levererar Centern främst allmänborgerliga förslag såsom gårdsförsäljning, LAS-hat och RUT-avdragskramande. De har gått från att ha varit ett mittenalternativ till det mest allianslojala av småpartierna.

Det blir spännande att se åt vilket håll Mauds efterföljare väljer att gå: tillbaka till partiets rötter eller stadigt orienterad mot Stureplan. Eller om denne kommer att leta en mittenväg för att försöka förena dessa ytterligheter.

Eva Älander (s)

Dagens ledare i Ljusdalsposten och Söderhamns-Kuriren