Förra veckan samlades Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU, till kongress i Stockholm. Det förbund som nu samlades till kongress är medlemsmässigt större än det har varit på länge.
Men framförallt är det starkare än det har varit på länge. Några debatter var fortfarande hetsiga och en del omröstningar minst lika känslosamma som förr. Så där som det blir när ungdomar argumenterar för den sak de tror på.
Trots mångfalden av åsikter var det ingen tvekan om att de alla rymdes inom ett enda förbund. För mig, som själv tillhörde den SSU-generation som bråkade sönder sig, känns det fantastiskt fint att se den utvecklingen. Visst har organisationen fortfarande en bit kvar att gå, men SSU som organisation är oerhört mycket friskare än den var i början av 2000-talet. Friskheten avspeglades i en radikalt höjd kvalité på den politiska debatten. Så där som det blir när åsikter tillåts blomma ut utan att stämplas som avvikande eller farliga och kan brytas mot andra.
Den avgående ledningen har gjort ett stort och omfattande arbete med att läka och hela ett förbund som för bara sex år sedan var i djup kris: skandalerna radade upp sig och den dåvarande ordföranden avgick efter ett omtalat krogbråk där ord stod mot ord.
I eftervalsdebatten så var SSU de som talade allra tydligast om moderpartiets kris. De visade att de inte accepterade ett ledarlöst parti samt försökte på olika sätt att öppna upp debatter och val inför partikongressen. I denna tidsenliga anda av öppenhet genomfördes även SSU:s eget ordförandeval denna gång. Processen visade att ungdomsförbundet numera lever som man lär.
De två ordförandekandidaterna har varit öppna med sina kandidaturer och ägnat våren och sommaren åt att resa över hela SSU-Sverige för att delta på öppna utfrågningar och hearings. Genom att svara på diverse frågor och delge sin syn på vilka utmaningar som samhället, partiet och SSU står inför samt hur dessa bör lösas har de satt politiken i centrum.
Naturligtvis var skuggan av de tragiska händelserna i Norge ständigt närvarande vid SSU-kongressen. Under den stämningsfulla invigningen, i tal och tacktal, i form av en stor insamling till återuppbyggnaden av Utøya. När ledande personer inte närvarade på grund av att de besökte kamraters begravningar i grannlandet.
Riksmedia fokuserade en del på den höjda säkerheten, med vakter och säkerhetsbågar à la flygplats. Men framför allt reflekterades de norska terrordåden genom den rådande stämningen. I kongresslokalerna fanns det en ny sorts underton av allvar och beslutsamhet. En känsla som kan sammanfattas med ett uttryck som myntades utav AUF:s ordförande under minnesstunden för offren från Utøya; tjugoandra juli-generationen.
De unga socialdemokraternas världsbild ändrade sig för alltid den 22 juli och det är det som uttrycket tjugoandra juli-generationen syftar på. Den norska tragedin har gjort banden mellan de socialdemokratiska ungdomsförbunden i Norden starkare än på länge. Anders Behring Breivik trodde att han kunde döda en hel generation ungdomspolitiker och på så sätt utplåna deras engagemang och värderingar. Effekten blev snarare den motsatta då hela Norge har rest sig för demokratin och visat sig villiga att stå upp för öppenheten.
Men framförallt är det starkare än det har varit på länge. Några debatter var fortfarande hetsiga och en del omröstningar minst lika känslosamma som förr. Så där som det blir när ungdomar argumenterar för den sak de tror på.
Trots mångfalden av åsikter var det ingen tvekan om att de alla rymdes inom ett enda förbund. För mig, som själv tillhörde den SSU-generation som bråkade sönder sig, känns det fantastiskt fint att se den utvecklingen. Visst har organisationen fortfarande en bit kvar att gå, men SSU som organisation är oerhört mycket friskare än den var i början av 2000-talet. Friskheten avspeglades i en radikalt höjd kvalité på den politiska debatten. Så där som det blir när åsikter tillåts blomma ut utan att stämplas som avvikande eller farliga och kan brytas mot andra.
Den avgående ledningen har gjort ett stort och omfattande arbete med att läka och hela ett förbund som för bara sex år sedan var i djup kris: skandalerna radade upp sig och den dåvarande ordföranden avgick efter ett omtalat krogbråk där ord stod mot ord.
I eftervalsdebatten så var SSU de som talade allra tydligast om moderpartiets kris. De visade att de inte accepterade ett ledarlöst parti samt försökte på olika sätt att öppna upp debatter och val inför partikongressen. I denna tidsenliga anda av öppenhet genomfördes även SSU:s eget ordförandeval denna gång. Processen visade att ungdomsförbundet numera lever som man lär.
De två ordförandekandidaterna har varit öppna med sina kandidaturer och ägnat våren och sommaren åt att resa över hela SSU-Sverige för att delta på öppna utfrågningar och hearings. Genom att svara på diverse frågor och delge sin syn på vilka utmaningar som samhället, partiet och SSU står inför samt hur dessa bör lösas har de satt politiken i centrum.
Naturligtvis var skuggan av de tragiska händelserna i Norge ständigt närvarande vid SSU-kongressen. Under den stämningsfulla invigningen, i tal och tacktal, i form av en stor insamling till återuppbyggnaden av Utøya. När ledande personer inte närvarade på grund av att de besökte kamraters begravningar i grannlandet.
Riksmedia fokuserade en del på den höjda säkerheten, med vakter och säkerhetsbågar à la flygplats. Men framför allt reflekterades de norska terrordåden genom den rådande stämningen. I kongresslokalerna fanns det en ny sorts underton av allvar och beslutsamhet. En känsla som kan sammanfattas med ett uttryck som myntades utav AUF:s ordförande under minnesstunden för offren från Utøya; tjugoandra juli-generationen.
De unga socialdemokraternas världsbild ändrade sig för alltid den 22 juli och det är det som uttrycket tjugoandra juli-generationen syftar på. Den norska tragedin har gjort banden mellan de socialdemokratiska ungdomsförbunden i Norden starkare än på länge. Anders Behring Breivik trodde att han kunde döda en hel generation ungdomspolitiker och på så sätt utplåna deras engagemang och värderingar. Effekten blev snarare den motsatta då hela Norge har rest sig för demokratin och visat sig villiga att stå upp för öppenheten.
Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar